Dagdrömmar

Jag rinde allafall och försökte få en läkartid i tisdags. Men jag fick ingen. Alsolomslag skulle jag lägga om foten ifall jag hade trampat in i nåt vilket de trodde man inte jag. Sen låg jag mest och grät och skrek i sängen resten av dagen, så ont gjorde det.

På onsdagen kändes det som att jag var på bättringsvägen. Jag kunde nästan gå och smärtan gick att stå ut med. Men sen lite senare på dagen började helvetet igen. Jag kunde inte gå längre och det gjorde sjukt ont. Så jag rinde till familjeläkarmottagningen i panik, de gav mig en telefonvänte tid på en timme. Och när de väl ringde upp så säger hon att det inte finns några tider att jag skulle ha ringt tidigare. Men förlåt att inte jag kan planera att ha ont i god tid. Ta alvedon och ring kl 7 på torsdag var det råd jag fick.

Alla som vet vilken telefon fobi jag har kanske kan tänka er hur ont jag har när jag ringer själv två dagar i rad. Panik ont. Men ingen hjälp får jag.

Sen skulle jag följt med pojkarna att handla kulor med sin morfar. Men jag kunde knappt gå och det var helt omöjligt att få på mig skon på den onda foten. Som tur var kom deras pappa så han kunde följa med. Sen fick jag även alvedon. Då gjorde det inte ont hela tiden allafall, även om jag vrålade till ordentligt när jag flyttade mig från soffan till sängen. Min sötis tyckte att jag behövde väl inte skrika. Men jo det tycker jag. Det kändes som hela foten sprack upp innifrån. Tror att de flesta skulle skrika av stark och plötslig smärta.

Så det här verkar vara mitt liv den här veckan. Fylld av smärta pga av en liten fotjävel.

Idag ringde jag inte på morgonen eftersom foten känns bättre igen. Jag kan t om röra mina tår utan att dö idag och jag kan gå än så länge. Men foten är fortfarande röd, varm och svullen på ovansidan. Men jag har inte speciellt ont. Men bråkar den sen under dagen så måste jag nog ringa familjeläkarmottagningen imorgon kl 7.