Sista

Nu har jag tagit mina sista ipren, har inte råd med några nya heller.
Får se om jag är modig nog att ringa efter en läkartid imorgon.
 
Jag vill inte ha ont eller vara så här trött. Jag tycker inte heller om att underarmarna domnar bort.
 
Jag är visst mer stresskänslig än vad jag trodde. Tänk att bra saker kan förvandlas till negativ stress.
 
En del grejer blir inte bättre med åren, stresshanteringen blir bara värre. Konstigt. Fast det kanske inte är så konstigt ändå om kroppen blir galen om man utsätts för stressiga och traumtiska grejer flera gånger om året i 30år. Men hur läker man kroppen och får den att inte överreagera?
 
Funderar mycket nu, hjärnan går på högvarv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0