Dagdrömmar

De senaste veckorna har jag gått omkring om varit ledsen för att jag känner att jag aldrig passar in någonstans och funderar på varför jag inte kan vara som alla andra.

Varför var jag tvungen att bli en osocial varelse som har problem med studier och jobb och fattar dåliga beslut.

Hade inte livet varit mycket enklare om jag varit som alla andra. Passat in i fårskocken och levt efter ekorrhjulsmodellen?

 

Jag har försökt så många gånger men det går bara inte. Det betyder inte att jag tycker det är fel att leva så men jag klarar inte av det. Istället får alla mig att känna att det är mig det är fel på som inte kan ändra på mig och anpassa mig efter samhället. Nu pratar så många om att gilla olika, men verkar då mest syfta på hudfärg. Kan man inte då även acceptera att människor är olika, med olika styrkor och svagheter osv, utan att döma så mycket?

 

Jag är ingen elak människa, men ändå verkar det vara många som ogillar och undviker mig. En tyst och osäker människa är obekväm för andra och då är det lika bra att låtsas om om den personen inte finns?

Eller?

 

Jag vill inte försöka anpassa mig längre för att duga åt andra. Jag vill vara mig själv och försöka göra det bästa jag kan av mitt liv. Människor är olika och alla har rätt att finnas till.