Ångestsnurr

Det börjar gå lite lättare att sova på nätterna men jag är fortfarande vaken för mycket. Det börjar kännas ordentligt nu. Jag funderar på om det kanske är dags att ge upp och kanske testa något annat. Även om vissa bitar känns som de blivit bättre så påverkar biverkningar mig så jag inte kan leva ett normalt liv. Jag vet inte om koncentrationen blivit värre eller om det bara är jag som inte kan varva ner ordentligt. Det känns inte bra längre med medicinen och jag börjar fundera på om den gör mer skada en nytta. Men jag vill ju ge den en chans, men frågan är om det är värt.
Igår skulle jag ha träffat min sköterska men hon var sjuk. Förmodligen hade hon höjt dosen annars, om nu pulsen blivit bättre. Är inte riktigt säker på att jag vågar mig på någon höjning. För tank om det blir värre, men det kanske även blir bättre? Antar att vi får diskutera saker när jag får en ny tid.
 
Just nu skulle jag behöva hitta något som får mig att koppla av. Jag har känt mig så rastlös och ångestfylld i flera dagar. Måste ha något trevligt att fokusera på. Kanske borde jag försöka mig på att läsa lite. Har kommit av mig igen. Jag har massa trevliga böcker hemma som jag inte läst men ändå lockar de inte riktigt. En Paulo Cohelo bok kanske funkar. De brukar vara sköna att läsa när man har själsliga problem. Jag funderar även på att ta upp skrivandet igen. Då känns det alla fall som jag presterar nåt om jag lyckas få ur mig en sida text.
 
Känner mig så trött på mig själv när jag inte kan få livet att fungera ordentligt. Jag längtar efter att kunna göra något vettigt med mitt liv. Förhoppningsvis kommer det. Det gäller bara att ha tålamod och aldrig ge upp hoppet. Men ibland bryter jag ihop lite på vägen och tycker synd om mig själv en stund för att sedan ta nya tag. Livet är som en berg och dalbana men jag antar att det är så det ska vara. Sen kan jag bara leva mitt eget liv och ingen annans.
 
Så nu har jag fått ur mig lite ångest så nu ska jag försöka mig på en bok. Att sätta mig ner och öppna den kommer vara det svåraste. Jag förstår inte varför, jag älskar ju att läsa. Får se om jag lyckas med det nu.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0