Tränat igår, handikappad idag
Så känns det alla fall. Igår fick jag för mig att jag skulle ut och jogga fast det hade snöat. Jag hade glömt hur fruktansvärt ont i fötterna jag får av att jogga i snön. Jag kom inte ens 1km innan min ena fot drogs ihop i nån sorts kramp och det tog ett bra tag innan det släppte. Så det blev lite promenad blandad med lite småjogg då och då.
Trist men det är ändå skönt att komma ut i spåret. Jag får en sorts inre lugn när jag är där.
Förra veckan kände jag att jag ville sluta med bjj. Jag var så trött på att kroppen krånglar och att jag kommer så långt efter de andra. Kände att jag bara ville spy på allt som hade med sporten att göra.
Men på nåt underligt sätt så började suget smyga tillbaka efter det och igår hade jag beslutsångest om jag skulle åka och träna eller inte. Men jag bestämde mig för att åka dit och försöka ha kul. Jag vet att ångesten och mardrömmarna kommer annars. Mitt undermedvetna bråkar med mig i sömnen om jag låter bli att göra saker som jag älskar.
I vilket fall som helst är jag glad att jag åkte dit. Jag hade faktiskt kul och jag vågade kämpa lite mer än vad jag brukar göra. Efter fredagsjoggingturen vågar jag lita på att min kropp klarar mer än jag tror. Det var länge sen jag kände så. Jag till och med överraskade mig själv med att försöka göra vanliga armhävningar. Jag har mest gjort på knäna de senaste åren. Jag känner mig nöjd och glad efter gårdagens träning.
Idag har jag så mycket träningsvärk så jag knappt kan röra mig. Eftersom jag inte har något vettigt att göra idag så kan jag sitta på min feta bakdel och läsa hela dagen. Eller alla fall tills barnen kommer hem.
Kommentarer
Trackback
