Dagdrömmar

Idag är det fredag och det betyder att M är ledig, men jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på idag. O är också hemma men det är för att han är sjuk. Själv får jag inte bli sjuk för då kan jag inte hälsa på min bror på sjukhuset.

 

Igår hade vi rehabmöte för honom, två läkare, sjuksköterska, logoped, arbetsterapeut, kurator, psykolog och sjukgymnast, hans team som ska få honom att bli så återställd som det bara går. Eftersom hjärnskadorna är diffusa så kan de inte säga något om hur det kommer gå för honom. Läkarna hade dragit ut en bild på hans hjärna för att visa hur många småblödningar han haft. Som jag förstod det är det många små och utsprida. Han kommer förmodligen bli kvar länge på sjukhuset.

 

Jag önkar att han kunde börja prata, då skulle vi alla få veta lite hur han är osv. Ibland känns han så medveten och ibland så frånvarande. Men det kan ju vara som psykologen sa att hans tankar och minnen är i en enda röra just nu. Men han har sagt ett ord i måndags tror jag det var. En sköterska hade hört honom säga "ut" och pekat på fönstret. Men det är det enda han har sagt sen olyckan. Samtidigt ger det hopp om att han kommer kunna prata igen.

 

Hans frakturer läker bra och nu får det börja flytta han lite mer. Skönt för honom att få komma upp ur sängen. Sjukhuspersonalen ska föröka få in lite rutiner med träning och vila osv. Det har bara gått lite mer än en månad sedan han blev påkörd av en bil och fick livshotande skador och nu är han redan på rehab. Allt går så fort men ändå så långsamt.