Dagdrömmar

Älskar den här tidningen. Den ger mig verkligen en spark i baken att sätta igång och skriva vilket jag behöver ibland. Skriv skräck, hur kul låter inte det då?

 

Det är så mycket jag vill skriva men jag har sällan tid. Eller tid har jag men jag behöver ensamhet, då kan jag sitta i timmar och skriva. Helst en hel natt. Men med en liten 1-åring är det nästan omöjligt.

På något sätt behöver jag lära mig skriva med massa oväsen omkring mig annars kommer jag aldrig komma nånstans. Jag avskyr verkligen massa ljud, de får mig att tappa koncentrationen på en gång. Men det kanske är något som går att öva upp. Måste bara låta bli att bli irriterad.

 

För det är skrivandet jag brinner för. Jag älskar att få ner mitt dagdrömmande på papper.

Sen om jag är bra eller dålig på det är en annan sak men man kan hela tiden bli bättre.

 

Under hela 20-årsåldern blev det inte mycket, jag kände mig inte tillräckligt vuxen för att skriva om vuxna och det kändes löjligt att skriva om tonåringar. Nu känner jag att jag kan skriva om nästan allt. Det är så skönt.

Jag hoppas att jag hinner skriva klart mitt deckarmanus i sommar och sen romanmanuset till vintern.

Nu drömmer jag igen, det går i snigelfart. Fast det viktigste är ändå att det går framåt.