Dagdrömmar

Dagens inskolning med M gick bra. Hon gick in på dagis och lekte en stund. Jag satte mig på soffan och titta på en stund, sen fick jag säga hejdå och sätta mig i ett annat rum. När de kom och hämtade mig berättade de att det gått bra. Hon hade lekt och ätit frukt.
Först såg det ut som hon tänkte strunta i mig när jag kom tillbaka men efter några sekunder så var det som hon kom på att jag faktiskt varit borta och då vara det bara att kramas som gällde efter det. Hon ville inte släppa mig.
Jag tror hon var trött också. Så det var bara att gå hem. Men imorgon ska jag lämna henne på morgonen och gå hem. Får se hur det går. Fast jag tror att det går bra, hon brukar vara glad bara någon leker med henne.

Hon somnade vid nio igår men sen har hon skrikit mycket på natten. Skriker och somnar om säkert en tio gånger. Vet inte om hon drömmer mardrömmar eller om hon har ont. Kanske är det nya tänder på gång. På morgonen när hon vaknat så gick hon runt och gnisslade tänder för fullt.

Även om jag fick sitta och vagga henne lite i natt så vaknade hon inte till ordentligt utan somnade om fort. Det känns som ett framsteg. Jag vet inte vad som fick henne att gråta i natt men jag tror att hon skulle ha sovit hela natten annars.

Jag har börjat skriva en saga för baby M. Det känns kul. Det var en idè som bara kom idag och jag kände att jag måste skriva ner den. Lite skapande får mig alltid att må bra.

Jag överlevde en dag på badhuset med alla tre barnen själv. De hade jag inte trott med tanke på att jag varit vaken sen fem på morgonen. Men mina barn var så snälla där så det gick jättebra.

Nu är det natt. Baby M väckte oss. Hon har blivit magsjuk och jag är förkyld igen. Det känns som att jag snart kommer tappa rösten. Då blir min sambo glad, han tycker att jag pratar för mycket.

Vilken otur min bebbe har, först kräksjuk sen efter att varit frisk en vecka så blir hon magsjuk. Det blir ju så dumt med dagisinskolningen om hon ska vara hemma igen Fast de blir nog inte förvånade, det går magsjuka både i skolan och dagis nu.

Nu är klockan halv fem och jag har varit vaken sen kl 2. Det kommer bli en rolig dag, eller inte. Hoppas den lilla damen vill sova snart. Nu sitter hon på golvet och leker så jag ska passa på att läsa lite.

Idag fick M gå till dagis med sin pappa. Vet inte om jag sagt det men de vill att jag skulle ta resten av inskolningen eftersom M är mer mammig. Men jag känner att det börjar bli för mycket för mig. Jag är uppe med henne flera timmar på natten när hon vägrar sova, sen dagis och sen sova på dagen. Så idag kände jag att jag behöver vila mina tankar. Lite lugn och ro i ensamhet. Jag vet inte vad det är för fel på mig men jag älskar att vara ensam.

Ikväll ska jag träna. Jag har fortfarande hemsk träningsvärk i magen sen träningen i tisdags. Kan inte minnas att vi gjorde någon speciell magövning. Kanske var det kastteknikerna som aktiverat en sovande magmuskel för situps och plankan som jag brukar göra framför tvn ger mig ingen träningsvärk längre.
Min klubb ska arrangera bjj sms i år, hur kul är inte det då?

Jag är sugen på semla. Det får jag inte vara. Varför kan jag aldrig vara sugen på grönsaker eller annat nyttigt?
Jag hoppas att jag slipper se ut som en sumobrottare till sommaren i år också, men vet att det är upp till mig.



Jag blev taggad i en bild på facebook för någon dag sedan. Min arm ser verkligen enorm ut. Hur äckligt är inte det. Min sambo säger att jag blivit lite smalare sen den bilden togs. Men jag tycker det är så tråkigt. Jag hade ju ändå kunnat vara ganska söt på den bilden om jag vägt 20kg mindre. Jag hatar att vara med på kort men samtidigt är det inte så kul att det inte finns mer bilder på mitt liv. Men ingen vill väl visa upp sina dubblehakor på bild?

Jag älskar att träna men jag älskar även att äta, speciellt choklad.
Nu handlar det inte bara om att få en snyggare kropp utan även en bättre hälsa.
Det börjar allt oftare kännas som att min kropp vill ge upp. Det är ingen rolig känsla när den kommer.

Nu ska jag motionera lite framför tvn innan baby M och hennes pappa kommer hem.

Igår sov baby M bra och jag kände mig utvilad för första gången på länge. Skönt. Jag var med henne på dagisinskolningen. Det gick ganska bra. Men när vi var ute vägrade hon vara nere i snön, jag tror hon tycker det är otäckt. Själv hade jag varit dum och tvättat håret på morgonen och glömt mössa. Det är inte så trevligt att vara ute med blött hår på vintern. Annars så lekte hon på bra där inne tills hon ramlade och slog i huvudet. Då var det kört. Hon var bara trött och arg efter det så vi gick hem. Så det blev bara ca två timmar.

Sen var vi iväg och för att köpa bättre stövlar och vantar åt henne. Stövlar och skor för 200kr, bra pris. Tur att det är mycket rea nu.

På kvällen lyckades jag äntligen ta mig iväg och träna. Uppvärmningen gick inget vidare för mig. Det är som kroppen inte klarar av vissa rörelser som andra verkar kunna hur lätt som helst. Är jag för svag och stel eller?
Resten av passet var stående. Det är jag inte så van vid. Måste säga att jag beundrar de som tränar judo. Att de vågar kasta folk och bli kastade. Otäckt men jag antar att man vänjer sig.
Det kändes som kroppen protesterade under större delan av passet. Jag kände mig riktigt fjollig. Jag hatar det, men det fick nåt att vakna till liv i mig. Så nu jävlar ska det tränas. Kan jag inte ta mig iväg och träna så får jag göra det hemma.

Kanske är det även dags för en blodtryckskontroll. Jag fick huvudvärk under uppvärmningen men det släppte, men sen var den tillbaka när jag kom hem och jag har haft ont större delen av natten. Jag förstår inte varför jag får huvudvärk efter träning men misstänker att det har nåt med med mitt dåliga blodtryck att göra.

NU är klockan halv sex på morgonen. Baby M tyckte att det var dags att gå upp vid fyra. Vi får sova middag efter inskolningen antar jag.

Min syster blev glad när det visade sig att hon var gravid. Det blev inte hennes bästa vän. Hennes vän tycker absolut att hon ska göra abort fast barnet var planerat. Hon har även sagt att hon inte kommer älska det här barnet om min syster behåller det. Hur kan man säga något sådant? Båda har ett varsit barn i samma ålder som är bästa vänner. Är hon avundsjuk för att min syster ska få ett till barn? Hon pratade om så mycket negativa saker så att min syster blev osäker och bokade en tid till en kurator eftersom hon blev osäker på om hon skulle behålla barnet. Men sen lade osäkerheten sig och hon talade om för sin vän att hon är glad och tänker behålla barnet. Hennes vän valde då att bryta kontakten med henne.

Det kanske är lika bra. Hade någon av mina vänner försökt få mig att göra abort mot min vilja skulle jag be de fara åt ......
Min syster är glad så varför kunde inte hennes vän vara det? Man ställer upp för sina vänner även om man inte alltid håller med om deras val här i livet.

Nu tycker jag mest synd om de båda fem-åringarna som inte får leka mer. Undrar om hon tänkte på det innan hon satte igång med sina psykopat fasoner. För inte är man normal alla fall om man försöker pressa någon att göra abort mot sin vilja.

Idag hade jag tänkt lägga in en bild här så ni kunde få se vad jag köpte till baby M igår. Men otekniska jag trodde att det räckte med att koppla i kamerasladden i datorn. Så nu får jag vänta till sambon vaknar så han kan lära mig hur det fungerar. Min förra dator hade ett hål där det gick att stoppa i minneskortet.

Hon fick två fina t-shirtar men jag vet inte om jag vågar låta henne ha den med dödskalle på till dagis. Hennes pappa tyckte att hon skulle ha den. Men kanske finns det nåt barn på dagis som kan bli rädd?
Två par byxor, en tröja och två par strumpor. 155kr. Det är svårare att fynda där ju större storlekar hon ska ha. Overallerna och vinterskorna där var inte mycket att ha. Det går nog att få tag i helt nya billigare.

Tråkigt nog upptäckte vi att bilen fortfarande läckte ut bensin. Så det blev en ny lagning på kvällen, nu läcker den inte alls. Hoppas det håller för jag har ingen lust att svälta på grund av en skrotbil.

Det var riktigt halt ute igår. När vi skulle lämna området så sladdade bilen och snurrade runt ett varv. Jätte otäckt, jag trodde att vi skulle åka av vägen men det gick bra. Min sambo tyckte inte det var så farligt för det hade tydligen varit värre när han körde halkan under körkortsutbildningen. Men jag har inget körkort och har aldrig varit med om en sån sak. Vi hade även våran 14månader gamla dotter i bilen. Tänk om vi krockat med någon av de tre jättestora bussarna som vi precis hade passerat? Eller hamnat på cykelbanan och kört på någon. Jag kände mig så hjälplös när bilen snurrade.

I natt var baby M vaken ca 01-04. Framsteg. Annars så har hon varit vaken nästan hela nätterna. Hon verkar frisk idag men trött.

Mina pojkar är upprörda på mig nu för de måste städa sitt rum, annars får de inget lördagsgodis. Men nåt måste jag tyvärr göra så att de städar. Men jag är inte så säker på att det hjälper. De är lika hopplösa som sin pappa när det gäller städning så jag skulle inte bli förvånad om de hellre är utan lördagsgodis idag.

Barnbidrags dag, underbara dag. Synd bara att pengarna kommer försvinna så fort.

Jag hoppas att vi kan ta oss till barnshopen idag för att göra lite fynd till baby M. Hon behöver det mesta i klädväg. Sen fick vi även en lista av dagis om vad hon ska ha där. Dubbla overaller bland annat. När pojkarna gick på dagis räckte det med en. Självklart ska de finnas ombyte, regnkläder mm. Jag hoppas verkligen barnshopen har det som vi behöver. Annars får hon lov att klara sig med en overall. http://www.barnshopen.nu/

Nu har jag ätit en semla, den var supergod. Farligt med semlor. Jag har nästan lust att äta upp sambons och pojkarns semlor också, men det ska jag låta bli. Min feta bakdel behöver inte bli större.

Nu fungerar förthoppningsvis våran bil bättre. Alla slangklämmor till bensinpumpen var borta. Så den läckte stora mängder bensin vilket inte är så roligt för varken våra plånböcker eller miljön. Jag hoppas att det håller nu.

Annars så har jag planerat städning idag, läs planerat. Att sen genomföra städningen är en annan sak. Jag tycker att det är så tråkigt att det bara är jag som ska städa här. Hur får man sin sambo att hjälpa till? Det känns som att jag försökt på alla möjliga sätt.

Jag mår fortfarande illa till och från så jag vet inte om jag vågar träna ikväll men jag hoppas på det. Jag hade planerat in massa bjj träning i januari. Ett pass har jag lyckats med. Det är illa. Nu får jag inte vara sjuk mer.
Jag ska träna i den avancerade gruppen den här terminen, det känns både spännande och otäckt. Dessutom har jag ingen kondis så jag kommer få skämmas nu. Men som tur är så går det att jobba på. Synd att det inte finns någon mellangrupp, jag skulle passa bättre in där.

Kanske borde jag dra ut i spåret nu och försöka jogga, men jag misstänker att det är isbana där. Jag ska fundera på saken...

Jag försöker komma på ett nytt bloggnamn men det är inte det lättaste.

Jag försöker sätta tillbaka min profilbild men den här bloggen vägrar. Trött på att den här bloggen ska vara så krånglig. Jag kanske borde hitta något annat ställe att blogga på.

Idag får jag förhoppningsvis igång min kamera igen. Jag funderar på att gå ut och ta lite bilder på baby M idag ifall hon mår bättre.

Annars så ska jag ta tag i såna där roliga måsten som tvättberget, disken mm. Jag har även börjat leta efter andra vägar till jobb än de vanliga. Jag måste bara hålla kvar känslan att jag tror på mig själv att jag kan göra det. Den pendlar väldigt mycket nu. Men det är inte direkt så att jag har något att förlora. Det är fortfarande tungt att veta att jag inte har någon inkomst nästa månad. Kan det inte ske ett mirakel att jag får jobb, helst idag.

Nu ska jag se till att pojkarna klär sig och skicka iväg de till skolan sen ska jag försöka söva baby M. Tråkigt för henne att bli sjuk under dagisinskolningen.

Första kräkningen på babyn var när hon hostade, andra när hon satte en ostbit i halsen. Tredje när hon gick omkring och åt på en majskrok. Där började jag bli osäker. Sen skulle jag ge henne välling och då kom fjärde kräkningen. Då kände vi oss säkra på att det är kräksjuka. Efter det tappade jag räkningen. Vi har fått torka spyor hela natten. Jag tycker så synd om baby M och skulle gärna ta över om jag kunde. Hon kan inte behålla något. Tror hon var både hungrig och törstig innan hon somnade. Nu ligger hon på min säng och sover med halvt öppna ögon.

Idag har jag ett jätte stort tvättberg att ta hand om. Inte så lockande direkt.

Snart ska jag skicka iväg pojkarna till skolan. De verkar alla fall friska.

Funderar på om vi har kräksjuka har hemma eller inte. Det har gått mycket sånt runt omkring och igår kräktes O. Men bara vid ett tillfälle. Idag har han mått bra hela dagen. Däremot gjorde baby M en jättekräkning på mitt täckte efter att hon sovit middag. Men hon hostade mycket innan, det verkar som hon fortfarande samlar på sig slem när hon sover och jag tror att de utlöste kräkningen för sen har det inte varit nåt mer. Är det bara en tillfällighet att två av barnen kräkts?

Så det blev ingen träning varken igår eller idag. Trist. Fast jag har träningsvärk efter min lagamat träning. Vilket innebär göra lite övningar samtidigt som jag lagar mat. Behöver man inte röra om i maten hela tiden så kan man passa på att göra tex lite grodhopp eller benböj. Jag har även ett par hantlar i köket som jag använder vid matlagning. Sen finns det en armövning som jag gör med stolen. Man glider ner med rumpan och håller bara fast i stolkanten med händerna och sen lyfter upp och ner sig. Jag är lite osäker på om benen ska vara raka eller böjda. Jag har böjda eftersom mina superkorta ben inte räcker till men det känns i armarna och det är det viktigaste.

Det här är bara lite vardagsträning som jag gör ibland. Ibland har jag även tvträning. Då gör jag lite olika övningar när jag tittar på tv. Det kan vara sit ups och plankan. Även bjj övningen räkan har jag börjat göra mycket nu. Rygglyft, armhävningar och kissande hunden. Det finns alltid massor att göra. Bara använda fantasin eller söka på nätet efter övningar.

Snart hoppas jag att även komma igång med morgonpromenader så att jag får igång fettförbränningen för just nu känns det bara som att jag blir starkare men inte smalare.

Vad jag ville säga med mitt förra super långa inlägg var att jag verkligen försöker även om det inte märks. Jag är fortfarande rädd att jag ska fortsätta misslyckas med allt men jag kommer aldrig sluta försöka komma någonstans.

Jag kan ge upp för stunden och deppa ihop men så reser jag mig och försöker igen.

Nu har jag börjat lämna ut mig själv mycket i bloggen igen. Förut gav det mig ångest och jag brukade radera efteråt. Men jag känner ingen direkt ångest över det längre. För det är så här det är. Jag kan inte bara visa upp allt som är bra, utan vill man läsa om mitt liv finns det risk att man får hela paketet. Men jag gillar även när andra visar upp sin mänskilga sida. Det betyder inte att jag gillar när människor lider. Så missuppfatta mig inte nu. Folk som bara visar upp hur bra de är blir ganska ointressanta. Som vissa bekanta på facebook, de uppdaterar bara sin status när de har något att skryta om.

Jag har varit fattig i hela mitt liv och fått skämmas för det. Men jag ska försöka sluta med det. Jag växte upp i en dysfunktionell familj som sällan hade pengar. Jag är praktiskt uppväxt på makaroner och korv, så är även många av mina vänner. Redan i första klass fick jag problem. Jag blev tillbakadragen men jag har ingen aning om varför. Det kändes som att jag var instängd i någon sorts glasbubbla. Jag fanns men ändå inte. Jag ville så gärna vara som de andra barnen, kunna leka och ha roligt. De frågade ibland om jag ville vara med men jag sa alltid nej, fast jag ville. Den osynliga väggen som jag inte kan förklara var i vägen. När det gällde skolarbete så har jag alltid velat vara bäst men på nåt sätt alltid blivit sämst. Det sägs att alla är duktiga på något, men jag var alltid sämst i varenda ämne och låg långt efter de andra. I mellanstadiet fick jag hoppa över en hel mattebok för att jag låg så långt efter. Jag slutade även prata helt med min lärare. Ibland höll hon på att bli tokig på mig. Hon frågade något men jag kunde bara inte svara fast jag ville. Det blev något sorts blockering.

Högstadiet blev jobbigt. Varje dag var jag så sjukt nervös. Den här superblyga personen som alla såg mig som var inte jag. Hemma och med vänner var jag nästan tvärtom. Då var jag ganska kaxig och kunde göra galna saker och var inte rädd för att prata. Jag brukade även slåss med grannkillarna när de retade upp mig. För om någon kallade mig nåt fult så kunde jag inte tåla det. Kan tystanden i skolan beror på dåligt självförtronde som skapats av att alltid vara sämst?

En av mina största drömmar var att få barn. Många barn, både pojkar och flickor. Självklart skulle jag ha ett bra jobb och kunna ge dem allt som jag själv saknat som barn. Jag var livrädd att jag aldrig skulle kunna få barn bara för att jag så gärna ville ha. Jag har nämligen inte haft mycket tur i mitt liv.
Jag skaffade allafall barn ganska tidigt. Jag var nästan 21år när O kom och 22år när W kom.
Då hade jag varken jobb eller gymnasieutbildning. Jag tänkte om att om jag bara kämpade lite mer så kommer jag kunna skaffa mig en bra utbildning och få ett bra jobb. Jag startade kurs efter kurs och misslyckades. Ibland klarade jag någon. Många kurser har jag läst 3-4 gånger innan jag klarat dom, men det är även många som jag aldrig klarat. När jag var 28år hade jag lyckats samlat ihop tillräckligt många kurser för att ta ut ett slutbetyg. Jag hann även jobba lite smått inom vården men jag klarade inte av det i längden. Jag fick ångest, ont i magen och var sjukt nervös av att jobba inom äldrevården. Det gick inte i längden.
Så jag tänkte att jag ska skaffa en högskoleutbildning. Första terminen läste jag psykologi. Jag lyckades inte ta ett enda poäng. Nästa termin lyckades jag ta mig in på beteendevetenskapliga programmet genom mitt högskoleprov på 0,8 poäng. Där klarade jag en kurs, och fick 7,5 poäng men eftersom jag låg så långt efter med poäng satte csn stopp. Det vara bara att avbryta och söka försörjningsstöd. Ett stort misslyckande för mig. Jag drog mig för att söka hjälp och kom efter med två hyror och höll på att bli vräkt. Då var jag även ensamstående med mina pojkar.

En dag läser jag en artikel i en tidning om en journalist som har adhd. Hon beskrev många av sina problem som är typiska för kvinnor och jag kände igen mig så väl, inte i allt men mycket. Då har jag ändå läst om adhd både när jag pluggade på komvux och högskolan men inte känt igen mig. Men skolböckerna är inriktade på de symtom som killar har så det var inte konstigt. Jag letade efter mer information på nätet om kvinnor och adhd och började allt mer fundera på om jag hade det. Jag bad en läkare på min vårdcentral om en remiss och fick en.
Utredningen började när jag blev gravid, då hade jag och pojkarnas pappa blivit tillsammans igen. Ingen hyperaktivitet sa psykologen som utförde testerna men troligen add och det finns hjälp att få. Han gav mig hopp om att jag en dag kommer kunna studera. Först skulle jag få hjälp av en arbetsterapeut att träna på minnestekniker men sen kanske även medicinering när jag inte längre var gravid.

Men graviditeten slutade med två månaders inläggning på sjukhus på grund av havandeskapsförgiftning. (Vilket man inte ska kunna få för första gången när man väntar tredje barnet. Extrem otur sa en läkare.) Baby m föddes i vecka 35 och vägde precis över 2kg. Så det blev ingen fortsatt utredning. Nu är min föräldraledighet slut och det känns dags att ta tag i det igen. På nåt sätt har den gett mig hopp om ett bättre liv. Kan jag få rätt hjälp så behöver jag inte längre misslyckas med allt jag gör. Det här är bara en liten del av mina problem men ska jag skriva om allt så kommer den här texten aldrig ta slut. I år ska jag alla fall göra allt för att få ett bättre liv. För nu har jag fått nog av att ha det dåligt.

Sambons pappa har ordnat lite mat åt oss för några dagar och L gav barnen lite godsaker. W ska få en badmössa från ett oväntat håll som gjorde mig mycket glad. Tack alla.

Så nu tänker jag inte längre skämmas över att vara fattig. Att vara i en sån här situation gör mig även mer ödmjuk över hur andra människor har. Det finns de som har de värre och kanske inte ens kan komma ur sin situation. Det är så lätt att dömma andra när man själv har det bra. Men vi är alla olika och har olika styrkor och svagheter. Så tänk på det innan ni ser ner på någon annan som kanske inte klarar det som just du ser som enkelt och självklart.

Idag var första inskolningsdagen för baby M. Jag tror hon blev förvånad över att se så många barn. Lite småblyg var hon men hon lekte en stund på golvet. Sen när vi skulle gå ville hon gå in igen så jag tror det här kommer gå bra. Det är två veckors inskolning men det kan även gå fortare. Sen är det dags för mig att skriva in mig på arbetsförmedlingen. Jag hoppas på att få hjälp med praktik, arbetsträning eller liknande men samtidigt behöver jag ett riktigt jobb snabbt så att jag få en inkomst.

Nu är jag jätte trött. Baby M hade party hela natten. Det är som hon kände på sig att nåt var på gång och vägrade sova. Så en timmes sömn blev det för mig i natt. Jag hade hoppats på en timme till efter att pojkarna gått till skolan men då skulle katterna leka dundrande elefanter. Jag får vila med M en stund snart, förhoppningsvis.

Ikväll ska jag försöka träna bjj. Både kropp och själ behöver det känner jag.

Imorse var vågen snäll och visade 3kg minus sen igår. Det gillar jag.

Nu ligger min sambo på soffan och pratar i sömnen. Alltid lika roligt.

Dagens frukost, te och en halv knäckemacka utan något på.
Får ta den andra halva till lunch. Har ris och falukorv men lika bra att spara till barnen om det inte kommer några pengar snart. Akassan säger att pengar är på gång men sätter inte ut något datum.


På måndag ska W har 30kr till en badmössa för på tisdag ska de börja simma i skolan. Hur ska jag få tag i 30kr. Han kommer bli så ledsen om han inte får någon.

Jag tänker nog fortsätta vara deprimerad och bitter på livet ett tag till. Bara så ni vet.

Första hånet idag var fb, där folk måste skryta om huskollande, utlandsresor och äta ute besök mm.

Tänkte sen att jag skulle väga mig för nu måste jag ju ha gått ner när jag knappt äter något. Men nej den visade upp massor. Känns som hela universum hånar och hatar mig.

Min sambo söker massa jobb men ingen vill ha honom. De anställer hellre folk utan någon erfarenhet. Nu har han även börjat söka jobb på mcd, max mm.

Sen vad ska jag själv göra. NÄsta månad har jag ingen inkomst. Jag känner mig även så rädd att jag inte ska klara något. Jag passar inte in i det här samhället och borde inte få leva. Det kommer förmodligen aldrig bli bättre för mig.