Dagdrömmar

Idag är det dags att frossa i apelsiner innan de blir förstörda. Jag har även tre burkar pepparkakor men de håller förhoppningsvis ett tag till. Fast det blir kanske lite glögg och pepparkakor till kvällen.  Önskar att det fanns nåt bra på tv i kväll. Jag känner för att bädda ner mig i soffan,  äta nåt gott, tända ljus och se nåt trevligt på tv. På söndagar ska man slappa och mysa. Det är lag på det, bara så ni vet.  

 

När äter man pepparkakshus? Funderar på om mina barn ska få trycka i sig det på nyårsafton. Kommer inte på nåt direkt roligt att göra då. Vad ska ni göra på nyårsafton? 

 

Jag tänker inte ge några nyårslöften för jag klarar ändå aldrig av att hålla dem.

Däremot funderar jag på förhoppningar och mål som jag vill uppnå nästa år.

Det känns som att det kan vara ganska kul att drömma fram lite om hur jag vill att nästa år ska bli.

 

Är arbetslös, sjukskriven och urfattig men jag hoppas på att det ska bli ändring på det nästa år. Vet inte hur men det måste gå att lösa på nåt sätt.

 

Ser fram emot ett nytt spännande år där drömmar går i uppfyllelse och allt kan hända.

Idag blev jag sugen på varm choklad och fick för mig att lyxa till det lite. Underbart gott.  

 

Jag känner att jag fortfarande inte är färdig med julen. Funderar på att göra knäck och Janssons frestelse ikväll. Fast samtidigt vill jag bara slöa. Skönt att bara slappa utan några större krav.  

 

Nu har jag äntligen orkat baka dom. Jag hade tänkt göra dom till jul men hann inte. Nu hade degen stått i kylen sen dan före julafton så de blev lite torra. Men jag ska nog baka mer när jag orkar. Det var första gången jag bakat såna. Trodde att det skulle vara svårare men det var ganska lätt. Tyvärr är det folk som tycker att de ser ut som hakkors men vem bryr sig.  För mig är det julkakor och barndomsminnen. 

 

Julen har varit bra. Jag hade velat göra så mycket mer men hann inte. Barnen är väldigt nöjda med sina julklappar och verkar ha haft en bra jul, det är det viktigaste. Själv hade jag gärna hunnit med att baka och städa, men man kan ju inte lyckas med allt. Jag måste lära mig att allt tar mycket längre tid än jag tror.

Sen har jag ju blivit så enormt trött igen. Medicinbiverkningar eller problem med sköldkörteln trodde dr via telefon men eftersom min vårdcentral inte har några tider kvar så måste jag vänta till v 1-2 innan jag kan få boka en tid.

Jag kanske redan har skrivit det, känns inte som minnet är det bästa nu heller.

 

Det känns helt sjukt att julen redan är över, det var ju typ lucia nyss. Jag har inget jobb att gå till utan bara är hemma hela dagarna och ändå rinner min tid bara iväg och jag hinner ingenting.

 

Idag vaknade jag efter kl 13 och ändå känns det som att jag behöver sova middag nu. Jag är helt slut och orkar knappt hålla ögonen öppna. Fryser gör jag också. Sitter här med min värmefilt som jag fick i julklapp. Men jag vet inte om den hjälper så mycket till en isbit som mig.

 

Hur ska jag göra för att hålla mig vaken? Jag har hällt i mig massa cola men det hjälper inte. Jag vill inte sova.

Eller?  Mina senaste levde över tre år medan mina nya inte ens klarat sig fram till jul. Det ser så tomt ut utan julstjärnor. Funderar på att köpa nya på fredag när jag får pengar.  Det känns onödigt på ett sätt men samtidigt viktigt ändå. 

 

Så skönt det är med helg. Det har varit så otroligt mycket strul nu på sista tiden så det känns som att jag ska bli galen på riktigt. Det är bla massa strul med stora sonens skola och inte blev min stressnivå lägre när jag fick brev av försäkringskassan om att jag inte varit inskriven på arbetsförmedlingen sen oktober. Det var ju mer än vad jag visste.   

 

Fredagen var allafall trevlig.  M hade lucia på dagis kl sju på morgonen.  Inte så kul att gå upp kl sex. Brukar knappt få upp henne vid åtta men hon längtade efter att få vara stjärngumma. Hon fick välja själv. Synd bara att hon var så trött.  Men hon älskar struten stjärnan och även klänningen som jag fyndade på brödet för 15 kr.

 

Igår åkte jag och barnen hem till mina föräldrar och åt lite julmat och klädde granen. Trevligt. Jag fick även med mig massa rester hem så i morse åt jag skinkmackor med massa senap och till lunch rostbiff och mimosasallad. Planen idag är att städa baka och tända ljus. Jag skulle även vilja träna men känner mig trött i hjärtat. 

 

W har fått tillbaka sin cykel och jag känner mig så glad och tacksam nu.

 

På morgonen efter att vi upptäckt att den var borta så satte jag upp lappar på dörrarna här på gården. Vid ca 23 ringde en granne och trodde sig ha hittat Ws cykel och det visade sig stämma. 

 

Det finns en liten skola i utkanten av våran gård och där stod den tillsammans med en annan barncykel som inte hade nåt lås. Alltså stod den bara några meter från där den blev stulen.

 

Men grannen som var ute och rastade sin hund hade fått förbi där vid 4-5 tiden och då hade den inte stått där. Jag såg den inte heller där i morse när jag cyklade omkring och letade eller när jag satte upp lappar på trappdörren som ligger precis bredvid.

 

Vet inte om någon vill jävlas men jag misstänker att någon ställt ut dom på kvällen för att de ska hämtas upp. Man kan åka ner med bil till stället där cyklarna stod.

 

Jag tror iallafall att det är någon på den här gården som tagit in den först och sen ställt ut.

Igår kväll hörde jag en massa dunsande i trappen vid typ 23 tiden. Funderade på om det var någon som flyttade möbler i trappen så sent.

Funderade redan på morgonen att tänk om det var någon som släppade upp en cykel?

Men så illa kan det väl inte vara?

 

Strunt samma, cykeln är tillbaka och det är det viktigaste. Hoppas bara att den får vara i fred i fortsättningen.

 

Vilken dryg vecka.

Först får jag ett oroväckande mejl i början av veckan som får det att snurra för fullt i huvudet. Sen har jag varit på utvecklingssamtal för båda mina pojkar. När lärarna berättade om hur de är i skolan, kände jag en stark add-varning på båda. Det behöver ju inte vara så men samtidigt kan det vara ärftligt. Funderar på att be om varsin utredning, så att vi vet. Just nu snurrar det mycket i mina tankar om det.

 

Min hjärna har gått på högvarv hela veckan nu och det börjar bli riktigt drygt. Jag hade planerat att göra massor den här veckan men jag kan inte fokusera alls på något. Alla tankar bara maler runt i huvudet om och om igen.

 

Det blev inte bättre av jag fick veta på morgonen att Ws cykel blivit stulen under natten. O hade lånat den igår när vi var på utvecklingssamtalet så den måste ha försvunnit under natten. Så jäkla värdelös. Blir både arg och ledsen. Tror inte han har haft den ett halvår ens. Det var de 1800kr, ett dyrt speciallås hade han även också. Men förmodligen har O bara satt fast låset i bakhjulet istället för att låsa fast i cykelstället. Hoppas att den äckliga tjuven inte lyckas bryta upp låset.

Jag fick även en chock när jag kollade mitt konto på morgonen. Nästan alla mina pengar var borta. Det visade sig att det var försäkringsbolaget som bestämt sig för att slå ihop flera månader. Så nu är jag typ pank.

I försäkringen ingår även cykelstöld men vad hjälper det när självrisken är så hög. Även kvittot på cykeln verkar vara på villovägar så det är nog kört ändå.

 

Som om inte det räckte så körde min pojkvän av vägen idag och knäckte avgasröret. Tur iaf att det inte blev värre än så.

 

Nu på kvällen blev jag jätteillamående och det känns som att det fattas väl bara att vi får kräksjuka här hemma nu. Förhoppningsvis har jag bara ätit för dåligt idag.

 

Nu ska jag äta lite chips och dipp som någon kom och överraskade mig med idag.

 

 

 

De senaste veckorna har jag gått omkring om varit ledsen för att jag känner att jag aldrig passar in någonstans och funderar på varför jag inte kan vara som alla andra.

Varför var jag tvungen att bli en osocial varelse som har problem med studier och jobb och fattar dåliga beslut.

Hade inte livet varit mycket enklare om jag varit som alla andra. Passat in i fårskocken och levt efter ekorrhjulsmodellen?

 

Jag har försökt så många gånger men det går bara inte. Det betyder inte att jag tycker det är fel att leva så men jag klarar inte av det. Istället får alla mig att känna att det är mig det är fel på som inte kan ändra på mig och anpassa mig efter samhället. Nu pratar så många om att gilla olika, men verkar då mest syfta på hudfärg. Kan man inte då även acceptera att människor är olika, med olika styrkor och svagheter osv, utan att döma så mycket?

 

Jag är ingen elak människa, men ändå verkar det vara många som ogillar och undviker mig. En tyst och osäker människa är obekväm för andra och då är det lika bra att låtsas om om den personen inte finns?

Eller?

 

Jag vill inte försöka anpassa mig längre för att duga åt andra. Jag vill vara mig själv och försöka göra det bästa jag kan av mitt liv. Människor är olika och alla har rätt att finnas till.