Dagdrömmar

Hur får man ordning på livet? Hur lever man det liv man vill leva?

 

Det känns som att mitt liv fortfarande är kaos. Det där med att få ordning på det verkar omöjligt. Livet är en ständig kamp om något. Jag kämpar för att få ordning på mitt liv så att det kan bli lite mer normalt, men samtidigt måste jag kämpa mot alla galenskaper som kommer in i mitt liv och min egen kropp som inte vill fungera som den ska. Alltid är det något...

 

Det jag önskar mig mest nu är en frisk kropp full av energi. Att känna mig slutkörd och döende flera gånger i veckan är inte roligt. Ja vissa dagar är det så illa så att jag börjar fundera på om jag är döende. Då är jag så trött och tungandad att det känns som att livet håller på att rinna ur mig. Jag avskyr att ha det så här. Jag vill må bra och vara full av energi. Det är så mycket som jag vill göra och så mycket som jag vill ha ut av livet. Men kroppen orkar inte.

 

Jag behöver förändringar för det här går inte längre. Livet tickar på och jag börjar få världens åldersångest. Min hjärna tror att jag är 20 och min kropp känns som 90 och bara tanken på att jag fyller 35år nästa månad ger mig panik. Tiden går så fort och jag har inte hunnit med.  Jag har sovit bort större delen av 20-årsåldern och snart halva 30. Jag lever inte, jag överlever bara. Ska det vara så?

 

Jag har en del tankar på de förändringar som jag behöver göra, men eftersom även startmotorn för att komma igång att göra saker, inte fungerar som den ska så går det väldigt trögt. Men jag ska fortsätta kämpa. Ta en dag i taget.

Jag måste acceptera att mitt liv går lite fram och tillbaka hela tiden och sluta jämföra mig med andra.

 

Som tur är har jag ju en hel del att vara glad och tacksam för också, det är inte alla som har det. Nu har jag haft en längre depp period så det är dags att lägga fokus på de bra och positiva sakerna i mitt liv.

 

Igår kväll när jag var ute med hunden såg jag två fladdermöss flyga omkring. Jag blir så glad när jag får se fladdermöss, det är så sällan jag ser dom.

 

Så nu ikväll när vi gick på samma ställe så kom tanken: Undrar om greve Dracula är ute och flyger ikväll?

Precis efter jag tänkt det flyger en fladdermus över mitt huvud.

Jag har sån timing på mina tankar. Sånt här händer mig väldigt ofta, men en del saker utmärker sig mer.

 

Som andra dagen jag hade vovve B och var ute med henne. Jag hade pratat med mamma i mobilen väldigt länge och mitt batteri började skrika om att det höll på att ta slut. Eftersom jag var ute med en hund som jag inte känner så bra så tänkte jag att det kanske är bra att ha batteri kvar om något händer, typ ifall hon lyckas slingra sig ur kopplet och smita. Men så tänkte jag att vad skulle kunna hända nu, vi är ju nästan hemma (var bakom huset då bara). Precis när jag tänkt det så smäller nån jävel en smällare bara några metrar från oss. Hunden blev helt galen och försökte leka skenande elefant. Totalpanik och jäklar vad stark hon var. Att hon höll på att strypa sig själv med kopplet struntade hon i sån panik hade hon. Det var ett helvete att försöka lugna henne samtidigt som jag försökte ringa pojkvännen efter hjälp. Det slutade med att han fick komma och bära vovven som vägrade gå hem.

 

Jag kommer aldrig heller glömma den gången som jag mitt i natten bestämde mig för att inte vara mörkrädd mer. Ganska ofta sover jag med någon lampa tänd och det gjorde jag den gången också. Efter att ha varit på toa mitt i natten funderade jag på att släcka eftersom jag sover dåligt med lampa tänd. Precis när jag ska släcka tänker jag att jag ska inte vara rädd för mörkret mer. Jag hinner inte släcka, strömmen går i hela lägenheten. Gissa vem som sprang till sängen och gömde sig under täcket.

 

När det händer såna där saker känns det nästan som jag har något osynligt runt mig som jäklas med mig. Alla fall när det gällde hunden och strömavbrottet. Men för det mesta brukar tanketimingen mest innehålla vardagliga saker och ibland lite småroliga saker.

 

Jag vet inte varför det händer, men tycker ändå för det mesta att det är ganska roligt och spännande.

Döden är en naturlig del av livet, men jag hatar den delen. Hur meningslöst är det inte att vi lever för att sen bara dö? Finns det någon mening med livet? Vi har så korta liv och tiden går så fort. Finns det ett liv efter döden? Jag hoppas på det och för det mesta tror jag att det finns. Men då och då tvivlar jag och tänker att det kanske bara tar slut. Ett totalt utslocknande, att det kanske bara är önsketänkande att tro på något mer.

Natten till måndagen dog min älskade farbror, oväntat och alldeles för tidigt. Han hade åkt in till sjukhuset på söndag kväll med en hjärtinfarkt på gång, men behandlingen hade gått bra och läkarna hade sagt att han skulle få åka hem om några dagar. Men sen på kvällen vände det och han blev sämre. Jag är inte speciellt religiös men då bad jag till alla högre makter jag kunde komma på. Klockan 3 på natten gav jag upp och försökte sova. Jag hade en konstig dröm efter det. Jag drömde att jag och min syster åkte bil med våran farbror. Bilen åkte i racerfart och snurrade omkring överallt. Jag minns att han pratade med oss men inte allt han sa, men det var något om att vi skulle ta tag i våra liv och inte kasta bort dom på onödigheter. Hela drömmen var så konstig, det var som att befinna sig i en rasande virvelvind.

 

På morgonen ringde min syster och talade om att han inte klarat operationen. Han dog nån gång mellan tre och halv fyra. På nåt sätt var jag beredd på att få ett dödsbesked samtidigt som jag hoppades på att det inte skulle vara så. Men jag blev ändå chockad. Det hela är så overkligt och fast det gått några dagar nu så är det ändå svårt att förstå. Jag har gråtit mycket de senaste dagarna. Ibland vet man inte vad en del människor betyder förrän det är försent.

 

Gårdagens tandläkarbesök gick smärtfritt. När jag satt i väntrummet stod klockan där på 6,00. Där hade inte klockan blivit omställd än. Bra tillfälle att vara hos tandläkaren vid 7 när det är byta till sommartid.

Vill du ha bedövning frågade tandläkaren. Dum fråga tänkte jag. Ge mig allt du har....

Blir fortfarande förvånad att ett tandläkarbesök kan vara smärtfritt. Fast kanske har de blivit bättre på att bedöva nuförtiden?

Sen när jag var klar och trodde att allt var över säger hon att jag måste komma tillbaka en gång till. Hur många gånger ska de hålla på med samma tand? Antar att de inte läkt ihop ordentligt sen sist. Som tur är hamnar jag fortfarande inom det kostnadförslag som jag fick från början så det kostar inget extra. Jag som trodde att tanden skulle vara fördig. Nu får jag vänta till Maj. Men men jag är alla fall tacksam över att jag har möjlighet att gå till tandläkare. Önskar att de kunde ta bort amalgamet också. Vill inte ha kvicksilver i mina tänder. Jag är övertygad om att det är skadligt för kroppen. Får se om jag kan få bort det nån gång.

 

Senare på dagen igår hade jag så tråkigt att det blev en sväng till brödet och fiskarna. Jag fyndade några böcker. Hade gärna köpt fler men jag hade med "Herr du behöver inte fler böcker". Jag förstår inte vad han menar. Man kan väl inte ha för mycket böcker?