Dagdrömmar

Idag frågar O när han får en iPhone, så jag var tvungen att fråga honom när jag får en.

Jag har aldrig haft någon och kommer nog aldrig ha råd att köpa någon.

 

O säger att alla på skolan retar honom för att han inte har någon och att han har världens sämsta mobil. Så det ska redas börjas med prylhetsen och han är inte ens tonåring.

 

Fast samtidigt vet jag inte om jag skulle köpa någon åt honom även om jag hade råd. De är ju galet dyra och jag tycker inte barn ska ha så dyra grejer. Korkade föräldrar som köper så dyra prylar till sina barn.

Idag när jag var på stan så följde jag med en vän in på systembolaget. Jag råkade impulsköpa en flaska glögg för att jag tyckte att den såg fin ut.

 

När jag ska betala den säger tanten i kassan att hon är osäker och ber mig visa id. Hon skrattade alla fall när hon fick se hur gammal jag är. Jag hade jätteroligt åt det. Hon tyckte att jag skulle ta det som en komplimang.

Min vän som är tre år yngre än mig och betalade före mig behövde inte visa id, hon var inte lika road.

 

Jag kommer alla fall leva gott på den händelsen idag.

 

 

Igår fick O för sig att baka bullar. Dagen innan hade han och W gjort en kladdkaka men nu ville han baka helt själv.

Ibland kom han och frågade något och jag försökte svara men fick även säga till honom flera gånger att läsa receptet isället för att fråga mig. Men jag kollade aldrig hur det gick för honom. Men allt verkade gå bra. Det blev faktiskt goda. Kanske borde jag överlåta bakandet åt pojkarna i framtiden? 

 

 

Lyssnas det på väldigt ofta här hemma. Det är baby Ms favoritlåt just nu. Hon har även en jättemyra som hon springer omkring med och säger att det är en spindel. Hoppas bara att hon inte vill ha en spindel till husdjur när hon blir större.

 

Den lilla damen var alla fall väldigt glad över att vara tillbaka på dagis idag. Hon log stort när vi skulle gå in i morse och var även glad när jag hämtade henne. Hoppas hon får hålla sig frisk nu.

 

Upptäckte på kvällen att hon var väldigt röd om kinderna, tempen visade på 37,6. Så nu får den inte stiga mer. Men hon har varit glad och lekt massor. Kanske har hon bara reagerat på kylan ute idag. Det brukar jag göra, huden blir varm och jag känner mig febrig, när det är för varmt eller för kallt ute.

 

Baby M kallar alla barn och dockor för Leah. En av hennes kusiner heter det och det verkar ha fastnat ordentligt så nu heter alla barn det både pojkar och flickor. Jag hör hennes kalla sina dagiskompisar för Leah men även när vi är ute och ser barn säger hon Hej Leah.

 

Idag träffade vi på grannpojkens mamma och lillasyster i trappen och baby M började genast med sitt Leah. Vet inte hur många gånger hon sa Leah och massa annat åt henne som jag inte förstod. Bara det att den ungen heter Leah. Den mamman måste nog undra hur baby M vet vad hennes unge heter.

 

På tal om Leah, baby M vaknade på natten och skrek Leah hysteriskt. Då gav jag henne dockan och hon somnade om på en gång. Annars så sov hon bra och somnade i skaplig tid. Det var otroligt skönt att få lite tid för mig själv på kvällen. Vanligtvis somnar jag av utmattning efter att hon somnat. Ikväll somnde hon ännu tidigare, hoppas det håller i sig nu.

Det ska jag börja med, eller alla fall försöka. Jag är ju inte så bra på att genomföra mina planer men samtidigt känner jag att jag måste ha små mål uppsatta om det ska hända något i mitt liv. Det är tråkigt att bara stå och stampa på samma ställe.

 

Igår fick jag för mig att fortsätta läsa en bok som jag tydligen började på 2003/ 2004. Medan jag läste den boken så hittade jag en lista med mål i som jag ville ha genomfört 2004. Jag har inte direkt gjort något av det som stod.

Jag gör såna där årslistor varje år men jag klarar aldrig av mina mål.

Det är både tråkigt och deprimerande att inse att mitt liv står stilla, fast det visste jag ju redan.

 

Men nu börjar jag fundera på om veckomål kanske kan vara något för mig. Ta en liten bit i taget och hoppas på att det blir något stort i slutändan, eller vad tror ni?

 

• Träning: Två bjjpass, en morgonpromenad, två joggpass, tre hemmaträningspass.
• Skrivandet: 2000ord
• Böcker: Att ha eller att vara, Jaget och maskena
• Rensa ur ett köksskåp
• Äta nyttigt minst två dagar
• Skicka iväg en jobbansökan

På något sätt lyckades jag ändå hålla mig ganska lugn under helgen fast det var stressigt.

Som om jag inte hade mycket att göra fick jag för mig att börja rensa och möblera om i pojkarnas rum på fredag eftermiddag. Kan säga att de tog timmar att fixa ordning i deras rum. Varför måste jag komma på sånt i sista minuten. Det gjorde att de andra rummen bara blev halvstädade men så fick det vara. Städade i flera timmar och en kvar innan kalset började hoppade jag in i duschen. Kan säga att min kropp var helt slut på kvälllen, som efter ett hårt träningspass. 

 

Baby m verkar allafall nöjd med sitt kalas. Hon fick flera fina presenter. Kläder och roliga leksaker. Tror hon har saknat sin pappa när han varit borta i två veckor. Varje gång hon blev arg på mig slängde hon sig på golvet och skrek: paaappa. Vet inte om katterna var så glada att se honom. Nån av dom gjorde en jättespya i hans sko. Nästa gång vi får se honom är om en månad. Stackars baby M kommer nog sakna honom massor.

 

 

I fredags fick mina föräldrar för sig att gifta sig efter att ha varit skilda i flera år. Kanske har det blivit galna på äldre dar ;)

 

 

 

Imorgon ska jag hinna handla, storstäda, gå på kalas och baka. Samtidigt som jag gör allt detta så måste jag roa min tvååring också.

 

På nåt vis måste jag låta bli att stressa också. Jag börjar få kortslutning i hjärnan som gör att jag tappar minnet korta stunder.

 

Igår tex efter jag varit ute med soporna var jag nära på att gå till grannen. Stod precis utanför deras ytterdörr när jag inser att jag inte vet var jag är någonstans. De har en konstig ringklocka och en stor lapp på dörren. Jag var tvungen att fundera en stund på var jag var nånstans och vart jag var på väg. Sen kom jag på att jag befann mig på bottenvåningen och var på väg hem. Det kanska bara var under några sekunder och låter säkert löjligt men jag blev skrämd. Helt borta i huvudet var jag.

 

Idag när jag var på konsum och skulle betala fick jag också en liten kortslutning och glömde helt bort hur man gör för att betala. Det blev helt tomt i huvudet. Sen insåg jag att jag höll i kortet och behövde stoppa det i kortläsaren och slå koden.

 

Jag har haft en tryckande konstig känsla i huvudet under större delen av dagen. Men nu är det lite bättre.

 

Klockan är snart halv tolv på natten, men har inte tid att sova. Måste försöka städa lite.

Igår kom en granne och sa att min lilla son tömt en popcornpåse i trappen och att jag måste städa upp det för så kunde det inte se ut och de fick med sig popcorn in.

Jag svarade att självklart är det inte okej att han gör så och att det inte ska se ut så men jag tänker inte städa upp det utan det får han göra själv.

Då verkade hon tycka synd om honom och tyckte att jag borde hjälpa till.

Men nej det tänkte jag inte göra. Han är nio år och kan sopa själv.

Hur skulle ni ha gjort?

 

Jag skickade alla fall ut W i trappen med sopborste, skyffel och en påse. Sa även åt hans två kompisar som stod och väntade på honom att hjälpa till ifall de med hade stökat ner. Nästa gång jag kollar ut i trappen städar alla tre pojkarna och det gick jättebra.

 

Vad hade pojkarna lärt sig om jag hade städat upp efter dom?

Nu är det kört. Stressvärken har vaknat i kroppen.

Tog två Ipren för en timme sen men de har inte hjälpt mycket. Vet inte om det är någon mening att försöka få en läkartid. Tror inte de kan göra något och jag vill inte ha starkare mediciner.

Måste försöka sluta stressa upp mig över ekonomin, men det är ju lättare sagt än gjort.

 

Beklagade högt för mig själv att jag har ont i kroppen. Då kom baby M och blåste på mig.

Kunde inte låta bli att skratta då. Hon är ju så gullig.

Jag brukar ju blåsa på det onda åt henne så hon ville väl göra samma sak :)

Hjärtklappning, sover inte mycket längre och är helt slut.

Funderar över hur jag ska få ihop pengar till hyra och vinterkläder till mina barn.

Behöver ett pengamirakel, typ nu.

Idag ringde Ws skola och frågade om W var hemma för han hade inte kommit dit. Då hade det gått en halvtimme sen han gick hemifrån och 20min sen han började. De sa att de varit ute och letat på skolgården efter honom.

Så jag fick kasta på mig kläder och tog cykeln till skolan ifall jag skulle bli tvungen att cykla runt. När jag kommer in i skolan får jag se W kolla in genom en dörr som går mot baksidan av skolan. Han stod där med en vän.

Som tur var hittade jag honom ändå ganska snabbt men ändå.

Även om jag misstänkte att inget allvarligt hänt så dyker de tankarna ändå upp, tänk om.....

Det kanske låter löjligt när det har gått så kort tid men man hinner faktiskt bli rädd.

 

Jag fick allafall med mig killarna upp för trappen och klassrummet. Deras fritidsfröken höll precis på att prata med den andra killens föräldrar. Den killen hade blivit sur på fritidsfröken och dragit iväg. De visste inte att han och W hade träffat på varandra för ingen hade ens sett att W kom till skolan. De hade ingen vettig förklaring heller varför de gömt sig.

 

Nu har allafall hjärtat lugnat ner sig och jag har kunnat mysa med baby M som är sjuk igen. Natten mot måndag fick hon feber. Det känns som att hon är sjuk varannan vecka eller nåt. Fast hon verkar mycket piggare idag och jag har inte kollat nån temp än. Nu leker hon för fullt så det är ganska skönt.

 

Själv har jag massa träningsvärk i armarna och ryggen. Jag firade ju min födelsedagen i söndags genom att träna ett dubbelpass. Ganska kul även om jag var trött i slutet av andra passet.

 

Otroligt många av mina vänner dissade mig även på födelsedagen, hur svårt kan det vara att säga grattis när det tom står på facebook? Men jag hade drömt att det skulle bli så men blev ändå lite förvånad. Tycker inte om sanndrömmar även om det var om något ganska obetydligt.

 

Nu ska jag dricka te och sen försöka städa.

Igår fyllde baby M två år. Det firade vi med att gå till öppna förskolan för första gången.

Hon verkade tycka det var kul. Vi ska nog försöka gå dit fler gånger men synd bara att det är långt bort. Kommer nog inte vilja promenera dit när det är jättekallt och snö ute. Men vi får väl se.

 

Baby M fick en liten låda med Duplolego. Hon verkade gilla det. Tyvärr var det allt hon fick. Fattig :(

Men ska köpa mer när barnbidraget kommer och sen blir det kalas nästa helg.

 

Den lilla damen var helt utarbetad efter öppna förskolan och somnade precis innan vi kom hem. Hon sov ganska länge och när hon vaknade var hon jättegrinig. Blev orolig för att hon höll på att bli sjuk, igen. Hon var ganska sur större delen av dagen sen. Inte ville hon sova på kvällen heller. Somnade efter kl 23 och sov kanske en halvtimme och sen vaknade hon. Men jag lyckades nog få henne att somna om inom en halvtimme som tur var.

 

Idag vaknade jag vid nio på morgonen, kändes som att jag legat vaken i över en timme men kunde inte somna om. Alla barnen sov så vid halv tio var jag elak och körde upp dom.

 

Pojkarna har åkt iväg till sin mormor och morfar idag så jag och baby M har fått mysa massor själva. Idag är hon på bra humör, skönt. Nu tittar hon på bolibompa.

 

Helt plöstligt igår eftermiddag började den lilla damen gå runt och säga Back you. Men misstänker att det är något annat hon säger. Pojkarna vill inte riktigt erkänna att de lärt henne. O säger tveksamt att det kan vara han. Hon säger det ganska ofta nu. Hoppas hon inte säger så på dagis sen.

 

 

Ena stunden är jag glad och nästa ledsen.

Vet inte riktigt hur jag vill ha det men hoppas på att det blir bra till slut.

 

Imorgon fyller baby M år. Det känns tråkigt att jag inte kan fira henne ordentligt. Men hon ska få en liten present och se har jag glasstårta i frysen som är kvar sen O fyllde år eftersom det aldrig blev något kalas för honom.

Tur att hon är så liten så hon inte riktigt förstår det där med födelsedagar än.

Hoppas att hennes pappa är tillbaka i landet nästa helg då vi ska fira henne men tyvärr kan det bli så att han inte kan komma då heller.

 

Det är flera som frågat mig om det inte är jobbigt att vara ensam med tre barn. Barnen är snälla så de är inte  det jobbiga. Det som är jobbigt är att det känns så ledsamt. Fast ibland kan jag även tycka det är skönt. Fast för det mesta känner jag mig lite ensam och övergiven. Hoppas att det går över. Försöker koncentrera mig mer på mig själv nu och vad jag vill göra med mitt liv, fast det gjorde jag ju innan också men det är lite lättare nu. För nu måste jag verkligen lära mig att klara mig själv. Men det har jag gjort förut också så det ska nog gå bra. Men ledsamt är det.

 

Jag hoppas att min bror kommer idag och är barnvakt så att jag kan träna. Blir så glad av bjj. I måndags var mamma barnvakt så att jag kunde träna. Efter träningspasset kände jag mig otroligt pigg hade kunnat fortsätta träna en timme till kändes det som. Hoppas att det betyder att min kropp börjar må bättre och reagera normalt på träning. Jag har inte kunnat få några endorinkickar av träning sen mitt blodtryck blev högt. Saknar det. Istället har jag mest känt mig helt förstörd i kroppen men mina träningspass är ju så roliga så jag är glad ändå.

 

Igår blev det en 5km morgonpromenad och sen drog jag ut och joggade ett varv i spåret innan jag skulle hämta M på dagis. Jobbigt att jogga. Men ska försöka få till det lite oftare. Bjj träningen går bättre och är roligare när kondisen funkar.

 

Nu ska jag städa lite. Kanske får besök av syster med barn idag.

Livet är väldigt väldigt tråkigt just nu.

Men jag hoppas på att det kommer bli bättre sen.

Är det normalt att få ont i näsan av näspray?

Jag hade allergisnuva på morgonen och använde sprayen en gång. Några timmar senare känns det som någon skulle ha gett mig en smäll på näsan.

 

Idag har jag inte gjort mycket vettigt känns det som. Trött och seg. Funderade ett tag på att hoppa över träningen men det kan ju vara dumt nu när jag kanske inte kommer kunna träna så mycket mer i år.

Som tur var träningen i ganska lugnt tempo men det blev lite jobbigt ibland ändå. Min kondis är nere på 0 igen. Får se om jag kommer kunna jogga nästa vecka när baby M är på dagis. Beror på om snön håller sig borta.

 

Imorgon ska jag träna och sen drar min pojkvän till Norge. Det kommer att bli tråkigt att vara ensamstående med tre barn men jag ska nog fixa det. Hoppas bara att min familj kommer kunna ställa upp och vara barnvakt ibland så att jag kan träna. Speciellt på min födelsedag nästa helg. Eftersom jag kommer vara för fattig för att fira så hoppas jag på att få barnvakt och kunna träna dubbelpass. Det skulle göra mig glad.

 

Det känns som att jag bara svamlar massa nu. Börjar bli trött. Men ska passa på att läsa en liten stund nu medan baby M sover. Hoppas att hon inte tänker gå upp i natt som vanligt sen.

Tror inte att det blir mycket sovande i natt. Baby M är pigg och busig och klockan är snart tolv. 

Hon gick upp efter sju på morgonen och sen har hon sovit middag på dagis. Somnade på kvällen runt sju. Vaknar vid nio och ska upp.

 

Så har det varit hela veckan och det är oftast så när hon går på dagis. Ibland kan hon vara vaken till tre på natten. Det spelar ingen roll om vi släcker ner och det är mörkt och tyst. Hon vägrar ändå sova. Men sen om man inte kör upp henne på morgonen så kan hon sova hur länge som helst.

 

Varför kan hon inte somna på kvällen och sova hela natten istället för att gå upp och härja några timmar?

 

Nästa vecka blir jag ensam med alla barn. Deras pappa drar till Norge för att jobba. Vet inte riktigt vad jag tycker om det. Verkade bra ibörjan och billigt att resa dit med dirketbuss härifrån. Men sen visade det sig att han ska typ ta sig igenom hela Norge och dit han ska går ingen buss. Så det blir nog flyg och då kan han inte komma hem varje helg som planerat. Som om inte det räckte har bemaningsföretaget fixat ett svindyrt boende. Blir nog dyrare än våran hyra här. Så nu ska han alltså betala dubbla hyror plus mat för oss här och honom i Norge och sen även flygresor fram och tillbaka. Det känns ganska fel. Men jag antar att det ändå är bättre än inga pengar alls. Önskar att jag också kunde bidra med lite pengar här hemma. Jag hatar att känna mig beroende plus att jag inte har något kontroll över ekonomin. Det enda som kommer in på mitt konto är barnbidraget och det går för det mesta till mat. Blir så deppad av att sakna pengar.

 

Jag vill också ha jobb. Vill jobba på lasarettet. Har något konstig dragning dit, vet inte riktigt varför. Det har alltid varit så. Har skickat in två jobbansökningar dit, ska försöka få iväg två till.

 

Den här veckan har jag pluggat massor. Saker börja fastna. Det är inte ens speciellt jobbigt att kursboken är på engelska. Jag har kanske en sån här kort lugn period en gång om året då det känns som min hjärna funkar för studier. Tyvärr brukar det försvinna ganska fort. Även om jag är deppad har jag varit ganska avslappnad och min hjärna har inte gått på högvarv som den annars gör. Tyvärr är tentan imorgon och jag känner att det jag kan inte räcker till. En vecka till så hade varit bra.

 

Nu tycker baby M att hon ska ha mat. Men det får bli välling.

Är så trött hela tiden och livet känns meningslöst.

Inget känns roligt längre, jag är inte ens sugen på att träna.

Ska livet vara så här år efter år och aldrig bli bättre?

Är det någon som har nåt tips om hur man snabbt blir av med hosta?

Jag börjar känna mig frisk i övrigt men den här hostan vägrar lämna mig. Jäkla virus, hindrar mig från att träna.

Funderar på att försöka träna ändå imorgon, men risken är väl att jag retar upp hostan så den tar död på mig.

 

Enligt vågen har jag inte gått upp nåt i vikt av dessa träningsfria veckor, men jag känner mig så mycket tjockare som om jag skulle ha gått upp flera kilo. Misstänker att de få musklerna jag haft bytits ut mot fett. Är orolig för att jag inte kommer få på mig någon gi när det är dags att träna. Kanske får ha min vita judotjockis gi igen då. Har jag tur kan jag har min svarta fortfarande men jag vill kunna ha min blåa. Den är finast och skönast.

 

Igår funderade jag även på om jag ska ta upp karateträningen igen. Jag längtar faktiskt lite efter det. Men om jag ska börja träna det igen så behöver jag ha ett mål, typ gradering för att motivera mig. Kan inte träna bara för motionens skull. Jag känner att jag behöver utvecklas. Allt annat i livet står ju stilla så någonstans måste det hända nåt. Billigare att träna än bjj också. Kanske blir det en paus från min älskade bjjträning. Får se vad som händer i Januari.

 

Om jag orkar ska jag försöka lyfta lite hantlar ikväll. Inte så roligt men bättre än inget. Funderar på att ha som mål att orka göra 100 armhävningar innan året är slut.

Målet att kunna springa en mil innan snön kommer är nog kört, om den nu inte tänker hålla sig borta länge och hostan försvinner fort.

 

heter ett ställe där man kan hjälp med att hitta seriösa hantverkare. Genom att knappa in vad man behöver så kan man göra kostnadsfria sökningar på hantverkare. Man väljer sedan själv om man vill använda sig av någon av de förslag man får och man förbinder sig inte till något. Man får även kostnadsförslag vilket jag tycker är viktigt. Det kan vara bra att ha lite att välja mellan.

 

Om jag ska anlita hantverkare så vill jag kunna känna mig säker på att det är ett seriöst företag som man kan lita på att man får det man betalar för och att jobbet blir gjort på rätt sätt. Därför är det bra med ett ställe som Dorunner där man kan jämföra hantverkare och att veta att det är tryggt att anlita via dom.