Dagdrömmar

Efter lite funderingar och samtal med en hjärtläkare så bestämde sig min nya läkare för att skriva ut medicin. Men jag skulle vänta med att ta den tills en sjuksköterska ringer mig. Förstod inte riktigt varför men jag antar att det är sköterskan som ska ha koll på hälsotesterna sen. Sen har jag ändå inga pengar för att hämta ut medicinen, så det får nog vänta till slutet av nästa månad om jag inte lyckas låna ihop nåt.

 

Det skulle vara skönt om jag fick livet att fungera. Men samtidig är ju medicinen lite otäck. Jag visste ju redan det men dr talade ändå om igen att en biverkning man kan drabbas av är plötslig död. Trevligt. Sen berättade hon att en patient som hon haft som ätit medicinen hade drabbats av det men hon visste inte om det berodde på medicnen eller inte. Det kändes ju tryggt att höra.

Men nu har ju hjärtläkaren givit sitt godkännande fast han inte träffat mig, se får hoppas att de vet vad de gör.

 

Efter att jag kommit hem så ringde läkaren mig och sa att hon ville sjukskriva mig. Som jag förstått det som har jag ingen rätt att vara sjukskriven eftersom jag inte har jobbat på flera år. Men läkaren sa att hon haft andra med samma problem som inte har arbetat och de har fått blivit sjukskrivna för försäkringskassan. Så vi får väl se. Tror läkarna helst vill att man ska vara sjukskriven i början av behandlingen så man kan fokusera på det.

 

Idag fick jag alla fall frikort. Alltid något.

 

 

Idag var blodtrycket dåligt igen. För att inte tala om pulsen som låg på 110.

Ska det aldrig bli bra?

 

Sköterskan bokade allafall in mig på en läkartid imorgon, för att prata om medicin, om jag kanske kan få något annat i stället. Får se även vad denna läkare säger om ekg-avvikelsen. Så imorgon får vi hoppas att trycket lägger sig under gränsen igen och att ekgt bedöms som ofarligt.

Idag var det dags för blodtryckskontroll, igen. Blir ett jäkla springande när jag måste mäta på två olika ställen.

100kr för att träffa en sköterska i fem minuter.

Trycket hade allafall gått ner och ligger nu under gränsen för högt. Skönt, hoppas det stannar där. Fast nu mätte sköteskan med en maskin, misstänker att det inte kommer göras vid nästa kontroll som är viktigare.

Bara hoppas på nu att trycket fortsätter att gå ner.

Igår var jag hemma hos Linnea och blev bjuden på god mat och underbar efterrätt. Det var trevligt.

Fast jag märkte att jag gjorde en grej som jag oftast gör när jag har mycket människor omkring mig. Jag stänger av. Vet inte hur jag ska förklara men det är som jag stänger av livet. Jag finns där men ändå inte. Det är som att se på tv. Jag är inte med i själva livet utan bara iakttar utifrån. Osynlig.

 

Jag vet att jag gjorde så som barn, men jag har inte tänkt direkt på att jag gjort det som vuxen utan det har mer varit att jag tänkt att jag inte har riktigt nåt att säga. Men för några månader sen kom jag på att jag fortfarande gör samma sak. Den där osynliga väggen mellan mig och världen kommer upp i bland.

 

Funderar på om det är någon del av min hjärna som somnar om jag inte håller igång och pratar och behåller uppmärksamheten hela tiden, eller är det något annat som är fel.

 

Hur ska jag göra för att inte stänga av?

Jag får inte ro i mitt huvud. Tusen tankar som bara maler på och krockar.

Hur ska jag göra för att det ska bli lugnare?

Så att jag kan fokusera på en sak i taget.

Jag är såååå trött idag. Katterna hade fest hela natten så det känns som att jag knappt har sovit nånting i natt. Får se om jag lyckas hålla mig vaken nu.

Jag vet alla fall tre pälsbollar som kommer få sova inne på toaletten i natt.

Idag har jag varit och kollat mitt blodtryck. Undertryck och puls var okej men övertrycket var fortfarande lite för högt, så ingen add-medicin än på ett tag då. Trist för mitt liv funkar inte alls.

Jag fick även veta att min nya läkare har slutat. Fast jag är ju inte förvånad. Läkare verkar gilla att byta arbetsplats ofta.

 

Så nu är det bara att försöka stå ut med livet tills jag kan påbörja en vettig behandling.

Verkar inte vara min grej mer. Kroppen vägrar. För några dagar sen lyckades jag ta mig 1km innan jag gav upp men idag blev det bara 0,5km. Vanligtvis när jag är otränad brukar jag ändå klara 2,5-3km med lite viljestyrka.

 

Nu flera timmar efteråt känns det i hjärtat. Det gör inte ont utan det är mer en känsla av att hjärtat är trött.

 

Önskar att jag vore stark, smal, smidig och har bra kondition. Jag vill ha kontroll över min kropp.

 

All form av träning tar emot nu. Jag som brukade älska att träna. Eller det gör jag fortfarande. Sitter och längtar efter massa olika roliga träningspass, men det finns ingen energi i min kropp.

 

Nu i helgen har jag vitaminbombat mig, hoppas att det gör någon nytta.

 

Måste börja träna mer. För just nu rusar vikten uppåt. Värdelöst.

Fulingen har hoppat av filmen så jag hoppas verkligen att de hittar någon bättre.

Som tex Hayden Christensen om jag fick bestämma, annars någon helt okänd. Fast det är nästan synd om han som får rollen, mycket att leva upp till.

 

 

 

Jag tänkte alla fall på Christian Grey när jag såg den här filmen.

Nu har affärerna börjat sälja Halloween saker. Jag tycker att det är jättekul. Om jag haft ett hus och  pengar så hade jag spökat ut huset ordentligt och  haft fest varje år. Jag hoppas att halloween kommer bli riktigt stort idet här landet. 

I år ska jag följa med min älskling på fest  men jag har ingen aning om vad jag ska spöka ut mig till. Nåt förslag?    

Jag har köpt en liten lykta på ÖB men de hade massa halloween saker som jag ville ha. Synd att jag inte är rik.  

 

 

 

Varken igår eller idag har jag varit sugen på choklad eller känt det där tvånget att jag måste ha fast jag inte är sugen. Jag lät även bli barnens fredagsmys igår. De fick dela på en påse ostbollar och hur supergoda är inte dom då?

 

Istället för att känna vad duktig jag är som låter bli godsakerna så känns det istället som att vad är det för fel på mig? För duktig har jag aldrig klarat av att vara. I vanliga fall så saknar jag både disciplin och impulskontroll.

 

Kanske håller jag på att bli sjuk? Eller så har jag tröttnat på att äta mig fetare?

Vad vet jag?

Men jag hoppas verkligen att suget håller sig borta länge.

Idag ska jag försöka göra något vettigt som typ städa eller nåt. Spännande. 

 

Drog ner på stan en snabbis och lämnade in ett papper på AF. Passade även på att gå in på hm och använda mitt presentkort.  M fick en trassel t-shirt. Hoppas att hon blir glad. Trassel är en av  hennes favoritfilmer just nu.  

 

Ja vad ska man säga om den?

 

Kolla på den om du vill se en Metallica konsert i 3D. Om deras spelningar är som i filmen så kan det nog vara häftigt att se dem på riktigt, men som film var det faktiskt riktigt kasst.

 

Filmen gick typ ut på att se de spela och då och då fick man se några klipp på deras springpojke som tog en tablett för att sedan åka iväg med en bensindunk. Om jag fattade rätt så hade en av deras lastbilar fått bensinstopp och det fanns något i den som de behövde.

Men den här pojken som ser ut som en ung Leo di Caprio kopia blir på vägen påkörd av en annan bil. Svårt att tror att han ska överleva den smällen men det gör han. Han hamnar sedan i ett upplopp. Förmodligen är han hög och har hallicar men jag vet inte om något av upploppet ska vara verkligt. Man får ingen klar bild i handlingen.

 

Läs inte mer om du inte vill veta slutet.

 

Efter att ha tänd eld på sig själv, blivit ihjälslagen och för att sedan träffat på en maskerad man på häst som försöker hänga honom så lyckas han ta sig fram till lastbilen. Chaffören där är i chocktillstånd och det går inte att få någon kontakt med honom. Så han öppnar lastbilen därbak och finner en väska som han öppnar. Man får inte se vad som är i den. När han kommer tillbaka till arenan så är det tomt som om att konsertet var över. Han sätter sig i en stol och helt plötsligt är Metallica där och spelar, men typ bara för honom. Sen får man se en närbild på väskan men den öppnas inte. Och filmen är slut.

 

Hela biopubliken sitter tysta kvar i sina stolar till eftertexterna är slut och bioduken vit. Sen går alla tysta där i från. Jag har aldrig hört en sån tystnad efter att en film på bio tagit slut. Kunde inte låta bli att tänka på att så låter tystnaden av besvikelse.

 

Kanske är filmen bra om man älskar Metallica men vad vet jag?

 

Tror att de måste ha varit höga när de skrev manuset. Jag förstår inte att den kunde visas på bio. Fast här i stan var det nog bara en visning. Förmodligen för att den var så kass.

Hela helgen har jag haft den där känslan att livet bara är grått, trist och meningslöst.

Det känns som att jag tappat kontrollen över alla delarna av mitt liv. Ingenting fungerar för mig just nu och jag känner mig väldigt olycklig, vilket är konstig för jag har det ju ändå ganska okej just nu.

 

Jag tror problemet är att jag inte har något liv och inget att se fram emot. Just nu känns det bara som att livet är något som det gäller att stå ut med tills det tar slut. Vilket är väldigt tråkigt. Jag vill ju leva men vet inte riktigt hur.

 

Ikväll blir jag bjuden på bio, kanske kommer jag vara lite gladare efter det.

Jag funderar på om jag ska ta mig till apoteket idag och köpa lite vitaminer. Är trött och seg hela tiden och dålig på att äta nyttigt. Inte har jag orkat träna på en vecka heller.

 

Jag vill ha Omega 3, berocca och D-vitaminer. Synd att det är så jäkla dyrt med vitaminer. Jag tror min kropp behöver det men samtidig blir jag osäker när det kostar så mycket. Är det verkligen värt det?

 

Jag är trött på att vara trött.........

Verkar vara något som jag saknar helt. Det är ju så mycket trevligare att läsa romance än att plugga. Jag måste skärpa mig.  Senast på måndag måste jag ha kommit på en utvecklingspsykologisk problemfråga och skriva ett blogginlägg om det i kursens blogg. Jag tycker det känns pinsamt. Tänk om jag skriver nåt jättekorkat. Men det överlever jag nog. 

Nu måste jag bara försöka låta bli mina trevliga böcker ett tag.