Dagdrömmar

Nu har jag varit på arbetsförmedlingen. Trodde ju att jag skulle bli idiotförklarad över mina funderingar men det blev tvärtom. Allt jag hade funderat på tog hon upp innan jag han säga något. Jag blev riktigt chockad.
Gubben som skrev in mig sa att jag skulle komma till någon som hade hand om vårdjobb, men hon jag träffade hade hand om rehabilitering. Det märktes att hon hade träffat människor med neurodiagnoser och socialfobi förut. Skönt att slippa dra hela min livshistoria för någon som kanske ändå inte förstår.
Men innan arbetsförmedlingen kan gå in och hjälpa mig så behöver jag intyg på att jag har socialfobi och sen ett ifall jag har add. Det första borde inte vara så svårt att ordna men det andra kan nog ta tid.

Hon tyckte jag var välutbildad och har kommit långt. Det tycker inte jag, men sen jämför ju jag mig med så kallade "normala" människor. Du kommer att komma långt med din enorma vilja sa hon.

Vi får se vad som händer men det kändes som att det helt plötsligt kommer öpnna många dörrar för mig.
Ska även fundera på om det är något annat yrken som jag kan tänka mig. Nåt industrijobb kanske?

Jag skulle nog kunna tänka mig att bli journalist men det skulle bara verka galet om jag föreslog det.
Det finns faktiskt en sån utbildning på mdh, fast i E-tuna som jag kollat lite på. Men jag saknar engelska b och hinner inte fixa det till hösten. Kanske nästa höst eftersom utbildningen bara startar på höstterminen.

Jag har två drömyrken som jag känner att jag brinner för men att komma dit är nästan hopplöst. Varför kan jag inte gillar normala saker? Jag vet, jag måste sluta se saker som hopplösa om jag ska komma någonstans.

Nu måste jag först och främst få in pengar till familjen innan vi går under. Bara för att tjäna pengar skulle jag nästan kunna ta vilket jobb som helt nu, men jag kan inte gå runt med ett ständigt adrenalinpåslag eller vad det heter. Jag behöver ett jobb där jag känner mig trygg.

Idag är jag nog ändå på ganska bra humör. Jag känner lite hopp nu.

Vem drömmer inte om att åka till Las Vegas? Vi är nog många som vill men det blir inte riktigt av. Kan man inte ta sig iväg över Atlanten så finns möjligheten att förverkliga sina speldrömmar genom nätet. Ett av de mest populära casinospelen är roulette. Det består av ett hjul med fack och ett bord där satsningarna görs. Facken i rouletthjulet har nummer från 0 till 36 och och när du spelar ska du satsa på i vilket fack kulan stannar och satsa pengar på det.
En croupier snurrar hjulet och då kommer en liten metallkula snurra med hjulet i motsatt riktning. Om kulan stannar i det fack du gissat på så vinner du.

Tycker du att det verkar tråkigt och inte samma sak som att spela på ett riktigt kasino så finns det idag många onlinecasinon som har bra ljudeffekter, skön grafik och animationer för att ge dig en bra spelupplevelse. Men om du känner att du inte vill spela mot en dator så finns det även möjlighet att få spela mot en riktig croupier. Detta kan du göra genom ett livecasino. Det innebär att du kan se croupieren genom en webbkamera och då används ett riktigt rouletthjul.

Så om du inte vill eller kan ta dig iväg till ett kasino så kan nätkasinon vara något. Sätt dig vid datorn och koppla av. Låtsas att du är i Las Vegas och välj ett nummer. Kanske har just du turen med dig idag. Jag har besökt några olika nätcasinon men än så länge har jag inte testat roulette men efter att läst på sidan roulette24 så är jag sugen på att testa. Gå in på Roulette24 och lär dig allt du behöver veta om roulette. http://roulette24.nu/

Helgen har varit bra. Lite stressig bara. Det blev en hel del städning och bakning till Ws kalas.
Kalset blev bra. W är nöjd. Han fick kläder och pengar. Idag ska min syster och bror gå på stan med honom så ska han få nåt av dem också eftersom de får pengar idag. Baby M fick leka med baby J och baby L, fast hon är inte så intresserad av andra barn. Ge dom en snabb kram och försöka peta lite i deras ögon räcker tycker hon.

Idag fick jag två brev med posten. Det ena innhöll choklad som jag fick i alla hjärtans dag present från ett ställe. I det andra brevet står det att jag måste kolla en grej. Problem alltså. Det behöver inte vara så men tills jag inte vet är det ett problem som tar på mina krafter.

Nu har pojkarna sportlov, eller vårlov heter det tydligen nu förtiden. Önskar att jag kunde göra nåt med dem men har inte råd. De vill se mästerkatten på bio, den skulle jag också vilja se men den kommer väl ut på dvd lagom tills vi får pengar. Badhuset och busborgen skulle också vara trevligt men det kostar också mycket. Deras farfar ska ta med dem till vedbobacken så de får åka skidor. Får se hur det går. Blir nog skridskoåkning med deras farfar också.
Baby M har inget lov utan det blir dagis som vanligt för henne. Hon behöver det. Det blir tråkigt för henne att bara vara hemma och ruttna bort med mig annars.

Igår kväll testade jag mitt blodtryck hemma. !87/117. När jag testade sist var jag på gränsen till att nästan ha ett normalt tryck. Jag behöver behöver börja träna igen och sluta stressa. Hur får jag bort stress som sitter på insidan?

Imorgon ska jag träffa min arbetsförmedlare för första gången. Får se om det kommer öka eller minska min stress.

Igår fyllde W 9år. Jag tyckte vi inte hittade något roligt åt honom men han verkade nöjd så jag antar att vi lyckades ändå. Mest av allt gillade han nog godisburken som han fick.

På förmiddagen passade jag på att gå på bokrean och använda mitt presentkort. Åtta böcker blev det på bokia.

Istället för dig - Sofie Sarenbrandt
Askungar - Kristina Ohlsson
Flickan med snö i håret - Ninni Schulman
Ordets makt och vanmakt - Jan Guillou
Den sista kunkubinen - Lesley Downer
Angelologi - Danielle Trussoni
Morgon i Jenin - Susan Abulhawa
Ett litet snedsprång - Denise Rudberg

Sen blev det även en liten godisbok till W från Akademibokhandeln. Han vill göra eget godis.
Får se hur det här ska gå. Jag har inte ens hunnit läsa alla böcker jag köpte från förra årets bokrea. Tror det blev åtta böcker då också. Jag håller på att läsa paganinikontraktet nu, men än så länge tycker jag att den är ganska tråkig. Det är något som saknas i den. Jag har snart läst halva, hoppas den blir bättre sen. Förut läste jag ut en bok på en eller två dagar, nu kan jag inte koncentrera mig så länge. Kanske beror på bebis i hemmet eller stress?



Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa lite, om jag inte somnar. Känns som jag har en halsfluss på gång. Hoppas inte.

Igår förnedrade vi oss genom att gå till kommunen och tigga pengar. Men det verkar vara kört för oss. Vi har ju lånat av min sambos pappa då vi varit helt utan pengar och mat. Min sambo betalade tillbaka de pengarna på en gång men efter som han fick in det på kontot så tänker kommunen räkna det som inkomst.
Han var även iväg till Stockholm när hans bror behövde akut barnvakt till sin dotter. Hans bror satte då in pengar till bensin eftersom vi som ni vet är urfattiga. Men nej det är en inkomst enligt kommunen. Helt plötsligt har våra inkomster ökat med kanske 2000kr, pengar som inte igentligen funnits. Jag har hört andra som fått lämna intyg när de lånat pengar eller att man få ta emot 600kr. Men hon var helt besämd, de spelar ingen roll vilka intyg vi lämnar allt som går in på kontot är inkomster.
Vad räknas det då som, svartjobb eller? Tänk om jag tar ut 500kr av barnbidraget men sen ångrar mig och sätter tillbaka det. Då har helt plötsligt min månadsinkomst stigit med 500kr. Eller?
Hela hennes attityd till oss ändrades efter det samtalet. Kändes som hon tyckte att vi var idioter. Hon tyckte att vi skulle ha kommit dit direkt om vi var utan pengar. Men det tar ju dagar/veckor för dem att utreda. Det hinner man inte vänta om det är akut. Men det är oss det är fel på som inte är synska eller vet allt.
Förut skulle man låna osv innan man sökte bidrag, allt för att klara sig själv.
Men man får låna pengar, så länge det inte går in på kontot. Antar att vi får fortsätta leva under socialbidragsnormen. Anledningen till att vi väntat längre är eftersom de räknar tillbaka tre månder och min sambo hade lön förut. Så vi skulle inte ha fått några pengar ändå under dessa tre månader fast vi legat under normen. Allt blir fel hur vi än gör.

Efter det gick vi till arbetsförmedlingen eftersom min sambo försökt få tag i sin handläggare i ca tre veckor nu. Hon svarar inte på sina telefontider eller mejl. Han har även talat in på hennes telefonsvarare och ringt arbetsförmedlingen flera gånger och då har de sagt att de lämnat meddelande till henne.
Svaret han fick på arbetsförmedlingen var att hon säger att han har ringt och avbokat ett möte. Vi höll på att smälla av båda två då. Han har ju inte ens haft ett möte att avboka. Det var hon som sjukanmälde sig och skulle återkomma om en ny tid. Han har ju jagat henne nu för att få en ny tid. Hon eller arbetsförmedlingen måste ha blandat ihop honom med någon annan? Vilket är helt värdelöst eftersom hans möte handlade om lagerjobb och även jobbinfon jag var på sa de att de behövde lagerarbetare. Nu kanske han missar något på grund av deras strul. Sen kan man undra varför hon inte svarar honom. Jag har ju varit i samma rum när han ringt så jag vet att han talar sanning. Får vilka idioter som helst jobbar på arbetsförmedlingen?

Men myndigheter har väl alltid rätt och vi på samhällsbotten som lever på era skattepengar har väl alltid fel?
Känner mig hjälplös.
Hoppas vi får jobb snart så vi slipper allt det här. Sen alla som tror att det är värsta lyxen att leva på bidrag, verkar det som de?

Igår när min sambo inte var hemma så small hans dator och dog. Det luktade bränt i hela lägenheten. Sånt får inte hända nu. Var ska saker gå sönder när man inte har pengar?

Som om det inte räckte så dog bilen också när han var på väg hem. Som tur var hade han alla fall kommit in till stan. Han hade varit i Uppsala. Hans pappa fick komma och bosera hit bilen.

Värdelöst

Min bebbe var grinig större delen av dagen igår. Vi gick till konsum och självklart somnade hon i vagnen när vi kommer hem. Hon vaknar när jag lägger ner henne i sängen. Sen var hon jättepigg. Hon hade nog bara hunnit sova i fem minuter. Hon sov middag senare men var allafall grinig större delen av kvällen. Vi slog nog rekord i blöjbyte också. Tror hon hade ont i magen och munnen. Två läckande kissblöjor och en läckande bajsblöja lyckades vi också med. Klockan var nog närmar elva när hon somnade.

Inte tog hon någon direkt sovmorgon heller så nu är hon lite grinig till och från. Nyss försökte hon väcka sin pappa, då var hon glad. Hon tryckte upp sin blöjiga bakdel i ansiktet på honom och sen satte hon sig bredvid och skrattade högt åt honom. Men hon tyckte inte det räckte så hon satte sig på hans ansikte och hoppade lite. Nu fick allafall jag något att skratta åt.

Idag ska jag försöka städa och kanske möblera om i pojkarnas rum. Nästa helg ska W ha kalas. Ett för kompisar och ett för familj och våra vänner. Vi måste försöka få iväg inbjudningarna också. Vi har hyrt en lokal så han ska få ha disco men jag börjar fundera på om det inte är bättre att omboka. Det brukar vara så många som åker iväg på helgen eftersom lovet börjar veckan efter. Tänk om det där stora skrället i sängen kunde ta och vakna så vi kan diskutera hur vi ska göra. Känns som det är lite sista minuten med inbjudningarna också, jag fattar inte vad tiden tar vägen. Februari har ju nyss börjat, eller?

Igår kväll hade jag hemmaträning. Jag började med en halvtimmes kondition som bestod av nån form av dans blandat med karate och thaiboxning. Stackars grannar trodde nog att vi skaffat oss en dansande heffaklump som husdjur. Min kondis är fortfarande sjukt dålig men det var skönt att få röra på mig.

Det blev även några armövningar med stolen och hantlarna så att jag blev helt skakis i armarna.

Som avslut blev det en del övningar framför en film. Kissande hunden, sparka bakåt, rygglyft, plankan, olika situps och strechts. Jag kan ha glömt något.

Jag hade hoppats på att ha elak träningsvärk idag i hela kroppen. Men nej, det är bara min feta bakdel som har träningsvärk. Det kan den behöva så det är bättre än inget. Nu sent på kvällen känner jag lite i armarna. Vem vet det kanske slår till imorgon så jag knappt kan röra mig.

Jag försöker planera vad jag ska köpa på bokrean. Mina syskon och jag fick ett presentkort på 500kr på Bokia i julklapp att dela på. Som tur för mig så gillar inte dom böcker så jag får använda allt till mig själv. De böcker som jag bestämt mig för är:

Istället för dig- Sofie Sarenbrandt
Flickan med snö i håret- Ninni Schulman
Askungar- Kristina Ohlsson

Troligen en 3-1 Nora Roberts bok också.

Böcker jag funderar på:
Morgon i Jenin
Hundraåringen som försvann

Någon som har förslag på en riktigt bra roman? Jag har mest läst deckare på sista tiden nu är jag sugen på nåt annat också. Men inget deprimerande tack.

500kr kommer gå åt fort.

Jag längtar efter att träna bjj. Snart får min sambo pengar så jag hoppas han kan betala min medlemsavgift då.
Önsketänkande

Kanske blir det en vända i spåret idag så jag får lite motion men jag är lite förkyld så jag vet inte om det är värt. Det är även dags att ta tag i hemmaträningen. Kroppen blir svag så fort. I förrgår orkade jag knappt använda mina 5kg hantlar, då är det illa. Även om jag tappar styrka fort brukar den snabbt komma tillbaka. Däremot har jag svårt att fixa kondisen och någon fettförbränning har jag definitivt inte.

O har börjat på thaiboxning och tycker det är jätteroligt. Pojken som annars bara vill spela dataspel och inte alls varit sugen på att träna någon av sporterna som han testat innan. När de gäller thaiboxning brukar han längta efter att få träna, förutom igår då glömde vi bort det allihopa. Han tränar på en liten klubb som håller till i ett
garage. Det är lite rockykänsla över det. Men jag gillar det. Men det verkar inte vara några tjejer som tränar där.

Nu vill pojken ha ett hopprep också. De hoppade hopprep som uppvärmning förra veckan. Ibörjan var det: jag kan inte, jag kan inte. Hela tiden. Men efter efter ett tag sa han: Det här var ju kul, kan vi köpa ett hopprep. Klart vi ska det. Jag blir så glad att han försökte för mina pojkar är typiska (jag kan inte barn). De tror att de måste kunna allt på en gång och vill därför knappt försöka med nåt. Jag brukar säga att det viktigste inte är att kunna utan istället att försöka. Försöker man inte kommer man aldrig att kunna. Tycker O har gjort stora framsteg.

Idag höll jag även på att glömma att skicka med pojkarna bad- och idrottsgrejer. Jag kom på det precis när de skulle gå. Tur att det gick snabbt att packa. Mitt minne verkar inte vara med mig den här veckan.

Baby M sover fortfarande dåligt på nätterna. Hon är förkyld och har hosta men det verkar släppa taget lite. Igår natt tror jag det var tänderna som bråkade med henne. Hon sög på fingrarna och grävde runt i munnen. I natt vet jag inte riktigt vad som stört henne. Hon bara skriker i sömnen och snurrar runt i sängen eller försöker kasta sig iväg om jag lyfter henne. I natt somnade hon alla fall om snabbt.

Igår kväll såg jag på Buffy filmen, den var en favorit när jag var yngre. Ben Affleck var med i några sekunder. Det har jag missat förut. Fast han var ju inte känd på den tiden så det är kanske inte så konstigt.


Vi är fortfarande äckligt fattiga och jag vet inte hur vi ska klara oss fram till barnbidraget kommer. A-kassan bara krånglar och flyttar omkring utbetalningsdatumen lite hur som helst. Det är bara barnbidraget man kan lita på.
Jag vill ha ett jobb nu. Varför måste det vara så lång tid tills jag får träffa min handläggare på arbetsförmedlingen? Min sambo kan inte få tag i sin handläggare alls. Hoppas han får byta.

Imorgon ska jag försöka ta mig ner till guldadam på stan. Jag hoppas att min förlovningsring alla fall är värd 100kr så jag kan köpa hem lite bröd, mjölk mm. Annars får jag väl försöka sälja min kropp eller nåt, men det är jag för ful och tjock för ;)

Snart ska jag rensa i pojkarnas rum. Ser inte fram emot det man får samtidigt annat att tänka på.

Jag hoppas att jag hinner ut i spåret får lite jogg idag, det är så soligt och fint. Lite snuvig men jag behöver motionen.

Hur tar man sig ur mörkret och hopplösheten?

Jag börjar få sån ångest av att ha det så här. Det blir svårt att andas och de känns verkligen som att jag har stora tyngder på mina axlar.

Fröken bebbe har varit sjuk vilket gjort att jag varit ganska trött de senaste dagarna. Hon skriker och sparkas i sömnen eller försöker slänga iväg sig om jag lyfter henne. Nätterna blir ganska jobbiga då. Det verkar vara många barn med feber nu. Baby M var feberfri igår så idag fick hon gå till dagis.

Igår var jag iväg till arbetsförmedlingen. Det var ett gruppmöte om hur man söker jobb. De hade bokat två lokaler för det men så var det någon amerikansk kedja som behövde låna en lokal så då mosade de in alla på ett ställe. Det blev väldigt trångt. Men är man arbetslös så ska man väl bli behandlad som boskap, eller?
Det mesta gick ut på att de skulle visa hur man hittar på deras sida, som om man inte kan kolla sånt själv.
Tyckte det var värdelös information, det gav mig ingenting att gå på det mötet.
Jag får träffa en handläggare i slutet av månaden.

Jag hittade ett jobb på landstinget som jag funderade på att söka. Det kändes som att det där kan jag klara av. Jag har ju även haft praktik på det stället. Men sen såg jag att man var tvungen att ha genomgått några utbildningar som jag aldrig har hört talas om. Jag antar att det är såna som de ordnar inom landstinget. Så där var min chans att komma in som ny borta.

Men jag ska alla fall skicka in en ansökan till landstinget om sommarjobb. Vet inte om jag klarar av att arbeta där men tror ändå inte de vill ha mig med tanke på min lilla erfarenhet. Funderar på att söka till kvinnokliniken.
Men vad skriver man i sitt personliga brev. Jag känner att jag inte har några bra egenskaper att skryta om.
Måste fundera mer på det där.

Så nu har min sambo lärt mig hur jag får mina bilder från kameran till datorn. Det är nästan underbart hur oteknisk jag är.



Kläder från barnshopen. Jag gillar tröjorna. Gissa vilka jag har valt och vilken hennes pappa valt?
Byxorna var inte så speciella däremot billiga. Strumporna var inte heller så vackra men de kostade 3kr paret. Strumpor behövs alltid eftersom de verkar leva sitt eget liv och försvinna.



Jag älskar den här bilden. Baby M låg på soffan och gosade med katten och så helt plötsligt sov hon på katten. Mysig spinnande kudde. Smultronmärket ser mycket större ut på bilden än vad det är i verkligheten.

Snart ska jag försöka städa lite. Sen om jag orkar ska jag ta mig ut i skogen och jogga. Med den kylan som är nu så vet jag inte om jag vill göra det frivilligt. Men jag har nästan bara levt på onyttigheter den här helgen. Är man ledsen så botar choklad, tyvärr. Jag ska inte äta sånt med tanke på mitt dåliga kolestrol och blodtryck. Men chokladen måste ha hjälp för jag känner mig gladare idag.

Igår var nog första gången som pojkarna alla fall försökte kolla på melodifestivalen. De ville se Sean Banan. W gav upp efter att han spelat medan O försökte ett tag. De gillade Sean Banans nya och jag måste nog hålla med dem om att han var bäst. Resten kändes mest pågsamt eller tråkigt och jag kände att jag slösat bort min tid.

Nu känns det som jag fastnat här framför bloggen. Allt för att slippa städa.

Efter att få ventilera lite med tårar och ilska känns det lite bättre.

Jag funderar på vad jag kan göra får att skrapa ihop till medlemsavgiften. Jag tror den ligger på 1100kr och då får jag träna till aug.

Jag har en gammal förlovningsring, trasigt örhänge och en trasig kedja. Det finns väl ställen som köper in trasigt guld? Det kanske går att få nånting för det.

Sätta upp en lapp på högskolan och försöka sälja kurslitteratur som jag inte använder. Jag har flera böcker i sociologi och pedagogik. En bok i träningsfysiologi. Om de fortfarande går att använda så kanske någon vill köpa?

Sälja de kläder som baby M vuxit ur. Funderar på barnshopen eller tradera, men jag är så dåligt på sånt.

Är det någon annan som har något förslag på hur jag ska skrapa ihop pengar?

Till Linnea: Jag läste på familjeliv förut att det var några som tyckte att bla arbetslösa, deprimerade mm skulle tvångssteriliseras. Att skriva så i bloggen var bara ett sätt att trycka ner mig själv för att jag kände mig ledsen och värdelös. De enda som borde tvångssterilieras är de som tycker att andra ska det.

Till Kamilla: Nej stödfamilj är inget för mig. Det är inte barnen som är problem utan det att jag inte har någon inkomst. Jag skulle så gärna vilja ge dem så mycket mer.

På tisdag ska jag på gruppmöte på arbetsförmedlingen. Jag antar att det bara är allmän info om jobbsökande. Min sambo ska också dit nästa vecka, nåt möte om lagerjobb. Det skulle ha varit i torsdags men hon som hade hand om det sjukanmälde sig i sista minuten. Så då måste han vänta en vecka till. När man är plågsamt fattig räknas varje dag. Inte så kul.

Igår skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. Det gick sådär.
Är du med i a-kassan? Nej jag har aldrig jobbat tillräckligt länge för att gå med.
Vad gjorde du innan du var föräldraledig? Jag var arbetslös.
När arbetade du senast? Sommaren 2008 i kanske 2-3 veckor men jag har inga papper på det. Innan det var det ett sommarvik 2006.
Har du något funktionshinder? Jag påbörjade en adhd utredning när jag var gravid men jag hann inte gå klart den utan väntar på en ny tid nu.
Då kanske vi kan hjälpa dig att få jobb lättare sen om du får en diagnos. Det kanske även förklarar varför det sett ut som det gjort för dig.
Vad har du får utbildning. Jag är utbildad undersköterska.
Jag skriver lite här om du undrar vad jag gör. Du ska få en kopia som du kan läsa hemma sen.

På pappret som han skickar med mig hem har han skrivit att jag är utbildad sjuksköterska. Han bedömer även att jag har goda möjligheter till arbete och jag söker tydligen jobb som undersköterska i hela landet.
Det känns som att han bara skrivit ihop nåt skit utan att ta reda på mer fakta. Jag lät ju bli att fylla i att jag söker jobb som uska för att jag inte klarar av det arbetet. Jag behöver praktik, arbetsträning eller en ny utbildning. Nästa vecka ska jag få gå på ett gruppmöte. Sen ska jag få en handläggare som har hand om vårdjobben. Jag tänker ge det en chans och se om jag kan få hjälp då annars får de skicka mig vidare. Jag kan ju arbeta men jag måste ha ett jobb som inte bryter ner mig psykiskt.

Just nu är jag så fruktansvärt ledsen får jag insåg nu ikväll att jag inte kommer kunna träna. Jag lade ut pengar åt min sambo för hyran eftersom a-kassan tyckte att de kunde betala ut i början av feb istället för slutet av jan. Blir jag sen en dag med hyran så blir vi vräkta. Min sambo skulle därför betala min träningsavgift. Men vad han inte sa då är att han skulle betala lån till olika personer också. Min och Os träningsavgifter skulle betalas nu. Men det fattas 100kr. Men sen är frågan, vad ska vi äta resten av månaden? Så jag får nog välja bort bjj. Det krossar mitt hjärta. Mitt psyke behöver den träningen. Vad har jag nu att se fram emot i mitt värdelösa liv? Betalar vi Os träningsavgift kan vi alla fall köpa mat och blöjor för 1000kr.

Just nu hatar jag mig själv otroligt mycket för att jag inte har jobb och att mitt liv aldrig blir bättre. Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag än försöker. Jag kommer ingenstans. Den här månaden fyller W år. Hur ska jag kunna fixa present och kalas utan inkomst? Jag är världens sämsta mamma som inte kan ge mina barn ekonomisk trygghet. Kanske borde jag be soc komma och ta dom så de hamnar i fosterhem? Kanske borde jag tvångssteriliseras också så att det inte finns någon risk att jag skaffar flera barn.