Dagdrömmar

Efter att få ventilera lite med tårar och ilska känns det lite bättre.

Jag funderar på vad jag kan göra får att skrapa ihop till medlemsavgiften. Jag tror den ligger på 1100kr och då får jag träna till aug.

Jag har en gammal förlovningsring, trasigt örhänge och en trasig kedja. Det finns väl ställen som köper in trasigt guld? Det kanske går att få nånting för det.

Sätta upp en lapp på högskolan och försöka sälja kurslitteratur som jag inte använder. Jag har flera böcker i sociologi och pedagogik. En bok i träningsfysiologi. Om de fortfarande går att använda så kanske någon vill köpa?

Sälja de kläder som baby M vuxit ur. Funderar på barnshopen eller tradera, men jag är så dåligt på sånt.

Är det någon annan som har något förslag på hur jag ska skrapa ihop pengar?

Till Linnea: Jag läste på familjeliv förut att det var några som tyckte att bla arbetslösa, deprimerade mm skulle tvångssteriliseras. Att skriva så i bloggen var bara ett sätt att trycka ner mig själv för att jag kände mig ledsen och värdelös. De enda som borde tvångssterilieras är de som tycker att andra ska det.

Till Kamilla: Nej stödfamilj är inget för mig. Det är inte barnen som är problem utan det att jag inte har någon inkomst. Jag skulle så gärna vilja ge dem så mycket mer.

På tisdag ska jag på gruppmöte på arbetsförmedlingen. Jag antar att det bara är allmän info om jobbsökande. Min sambo ska också dit nästa vecka, nåt möte om lagerjobb. Det skulle ha varit i torsdags men hon som hade hand om det sjukanmälde sig i sista minuten. Så då måste han vänta en vecka till. När man är plågsamt fattig räknas varje dag. Inte så kul.