Dagdrömmar

Hur får man ordning på livet? Hur lever man det liv man vill leva?

 

Det känns som att mitt liv fortfarande är kaos. Det där med att få ordning på det verkar omöjligt. Livet är en ständig kamp om något. Jag kämpar för att få ordning på mitt liv så att det kan bli lite mer normalt, men samtidigt måste jag kämpa mot alla galenskaper som kommer in i mitt liv och min egen kropp som inte vill fungera som den ska. Alltid är det något...

 

Det jag önskar mig mest nu är en frisk kropp full av energi. Att känna mig slutkörd och döende flera gånger i veckan är inte roligt. Ja vissa dagar är det så illa så att jag börjar fundera på om jag är döende. Då är jag så trött och tungandad att det känns som att livet håller på att rinna ur mig. Jag avskyr att ha det så här. Jag vill må bra och vara full av energi. Det är så mycket som jag vill göra och så mycket som jag vill ha ut av livet. Men kroppen orkar inte.

 

Jag behöver förändringar för det här går inte längre. Livet tickar på och jag börjar få världens åldersångest. Min hjärna tror att jag är 20 och min kropp känns som 90 och bara tanken på att jag fyller 35år nästa månad ger mig panik. Tiden går så fort och jag har inte hunnit med.  Jag har sovit bort större delen av 20-årsåldern och snart halva 30. Jag lever inte, jag överlever bara. Ska det vara så?

 

Jag har en del tankar på de förändringar som jag behöver göra, men eftersom även startmotorn för att komma igång att göra saker, inte fungerar som den ska så går det väldigt trögt. Men jag ska fortsätta kämpa. Ta en dag i taget.

Jag måste acceptera att mitt liv går lite fram och tillbaka hela tiden och sluta jämföra mig med andra.

 

Som tur är har jag ju en hel del att vara glad och tacksam för också, det är inte alla som har det. Nu har jag haft en längre depp period så det är dags att lägga fokus på de bra och positiva sakerna i mitt liv.

 

Döden är en naturlig del av livet, men jag hatar den delen. Hur meningslöst är det inte att vi lever för att sen bara dö? Finns det någon mening med livet? Vi har så korta liv och tiden går så fort. Finns det ett liv efter döden? Jag hoppas på det och för det mesta tror jag att det finns. Men då och då tvivlar jag och tänker att det kanske bara tar slut. Ett totalt utslocknande, att det kanske bara är önsketänkande att tro på något mer.

Natten till måndagen dog min älskade farbror, oväntat och alldeles för tidigt. Han hade åkt in till sjukhuset på söndag kväll med en hjärtinfarkt på gång, men behandlingen hade gått bra och läkarna hade sagt att han skulle få åka hem om några dagar. Men sen på kvällen vände det och han blev sämre. Jag är inte speciellt religiös men då bad jag till alla högre makter jag kunde komma på. Klockan 3 på natten gav jag upp och försökte sova. Jag hade en konstig dröm efter det. Jag drömde att jag och min syster åkte bil med våran farbror. Bilen åkte i racerfart och snurrade omkring överallt. Jag minns att han pratade med oss men inte allt han sa, men det var något om att vi skulle ta tag i våra liv och inte kasta bort dom på onödigheter. Hela drömmen var så konstig, det var som att befinna sig i en rasande virvelvind.

 

På morgonen ringde min syster och talade om att han inte klarat operationen. Han dog nån gång mellan tre och halv fyra. På nåt sätt var jag beredd på att få ett dödsbesked samtidigt som jag hoppades på att det inte skulle vara så. Men jag blev ändå chockad. Det hela är så overkligt och fast det gått några dagar nu så är det ändå svårt att förstå. Jag har gråtit mycket de senaste dagarna. Ibland vet man inte vad en del människor betyder förrän det är försent.