Ultraljud och funderingar
I måndags var jag iväg på ultraljud. Jag var ganska nervös innnan. Svårt att tro att det kan ligga en bebis gömd under allt fläsk. Min plan var att blunda och sen kunde de få tala om för mig om det var nåt där inne.
Men på nåt sätt kunde jag inte ta ögonen från skärmen. Först såg jag inget men sen såg det ut som ett huvud. Den rörde sig inget och jag kände att jag började få panik. Blev helt skakis. Men hon sa att det var normalt och så knuffade hon lite på den så att den rörde lite på en arm och ett ben. Sen visade hon att hjärtat slog på bra. Då kunde jag börja slappna av. Bebisen låg även på nåt sätt så det var svårt att få en bra bild. Den vill inte vara med på bild sa hon som gjorde ul. Precis som sin pappa tänkte jag ;) Men hon tryckte och grejade med magen och då gjorde bebben en volt och lade sig bra så att det gick att ta en bild. Allt verkade bra och hon hittade inga konstigheter =)
Vecka 16+4 i måndags då. Beräknad förlossning är 15 december. Jag ska försöka undvika julafton, men lucia blir väl bra eller vad säger ni?
Efteråt sa jag till min sötis att bebben redan är lik honom, slö och vill inte vara med på bild. Han sa att han också tänkte det därinne. Jättenöjd är han att den redan är som honom :p
Nu vet jag allafall att det finns någon därinne i magen. Fast det är fortfarande svårt att förstå. Jag måste kolla på ul bilden då och då för att kolla om det verkligen är sant. Det kanske verkar lite knäppt, jag tycker allafall det. Det är tredje gången men känns som första. Det är som om jag alltid har haft mina stora pojkar.
Jag är väldig glad. Det känns som att de flesta är glada för min skull men jag är fortfarande förvånad över vissa som inte ens sagt grattis. Även om de inte tycker att det är så spännande att vi ska få en till så kan man väl allafall säga grattis. Tycker att det är oartigt att inte säga nåt. Men det kanske bara jag som är känslig???
Just nu längtar jag efter de första sparkarna. Jag kanske redan känner nåt men jag vet inte säkert. För några veckor sen kände jag små vibrationer. På familjeliv säger folk att det är en pojke. För pojkar ryser när de kissar och då vibrerar det. Men jag kan inte minnas att jag kännt det med mina pojkar så vi får väl se. Vibrationerna slutade allafall sen kändes det bara tomt. Men i söndags börjarde det kännas som nåt rör sig och små knuffar. Jag tror det är bebisen men är inte säker. Men det borde inte dröja så länge nu innan det blir full fart i magen =)
Men på nåt sätt kunde jag inte ta ögonen från skärmen. Först såg jag inget men sen såg det ut som ett huvud. Den rörde sig inget och jag kände att jag började få panik. Blev helt skakis. Men hon sa att det var normalt och så knuffade hon lite på den så att den rörde lite på en arm och ett ben. Sen visade hon att hjärtat slog på bra. Då kunde jag börja slappna av. Bebisen låg även på nåt sätt så det var svårt att få en bra bild. Den vill inte vara med på bild sa hon som gjorde ul. Precis som sin pappa tänkte jag ;) Men hon tryckte och grejade med magen och då gjorde bebben en volt och lade sig bra så att det gick att ta en bild. Allt verkade bra och hon hittade inga konstigheter =)
Vecka 16+4 i måndags då. Beräknad förlossning är 15 december. Jag ska försöka undvika julafton, men lucia blir väl bra eller vad säger ni?
Efteråt sa jag till min sötis att bebben redan är lik honom, slö och vill inte vara med på bild. Han sa att han också tänkte det därinne. Jättenöjd är han att den redan är som honom :p
Nu vet jag allafall att det finns någon därinne i magen. Fast det är fortfarande svårt att förstå. Jag måste kolla på ul bilden då och då för att kolla om det verkligen är sant. Det kanske verkar lite knäppt, jag tycker allafall det. Det är tredje gången men känns som första. Det är som om jag alltid har haft mina stora pojkar.
Jag är väldig glad. Det känns som att de flesta är glada för min skull men jag är fortfarande förvånad över vissa som inte ens sagt grattis. Även om de inte tycker att det är så spännande att vi ska få en till så kan man väl allafall säga grattis. Tycker att det är oartigt att inte säga nåt. Men det kanske bara jag som är känslig???
Just nu längtar jag efter de första sparkarna. Jag kanske redan känner nåt men jag vet inte säkert. För några veckor sen kände jag små vibrationer. På familjeliv säger folk att det är en pojke. För pojkar ryser när de kissar och då vibrerar det. Men jag kan inte minnas att jag kännt det med mina pojkar så vi får väl se. Vibrationerna slutade allafall sen kändes det bara tomt. Men i söndags börjarde det kännas som nåt rör sig och små knuffar. Jag tror det är bebisen men är inte säker. Men det borde inte dröja så länge nu innan det blir full fart i magen =)
Kommentarer
Trackback
