Livet är trist

Igår när jag var ute och joggade kände jag tacksamhet över att få finnas till. Tänk på hela stora universum och alla vi varelser här på jorden som finns. Tänk att just vi får chansen att leva, att finnas, att tänka, att känna.
 
Fast det är inte bra att tänka för mycket. Får då börjar jag fundera på meningen med livet och kommer nästan alltid fram till att det finns ingen. Allt är bara helt totalat meningslöst.
Livet bara rusar iväg och sen ska vi alla dö. Meningslöst. Varför finnas till om man ändå måste dö?
 
Idag känns allt bara grått, trist och tråkigt.
 
Jag ska försöka tvinga iväg mig och träna senare idag. Det brukar alltid få mig gladare. Men det gäller att orka ta sig dit också.
 
Nu blev det här blogginlägget så tråkigt att jag inte har någon lust att skriva längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0