Dagdrömmar

Nu lever jag, nästan alla fall. Det var inte stress som höll på att döda mig i söndags, utan allergi.

Jäklar vad dålig jag var. Som tur var hade jag kvar astma medicin som baby M fick då hon hade lunginflammation förra året. Men jag var tvungen att ta den ca var tredjetimme för att kunna andas.

Måde inte alls bra, men hade inte så mycket till val än att fortsätta städa. Halv nio på måndags morgonen var jag klar.

 

En av mina grannar hade beställt sannering mot pälsängrar så jag tyckte att det var lika bra att hänga på.

Halv tio kom det en ung kille som skulle spraya min lägenhet. Det tog bara nån minut och jag fick vänta i trappen undertiden. Efteråt så får man inte vara hemma på fyra timmar och man får inte våttorka längst listerna på fyra veckor.

Så jag tog mig ner på stan och gick runt där i några timmar, men sen stod jag inte ut utan åkte hem en halvtimme för tidigt.

 

Sen var jag galet trött och frusen resten av dagen. Min hjärna var klarvaken men mina ögon ville inte hålla sig öppna. Pojkarna var snälla och gick iväg till affären med baby M en stund så att jag kunde vila.

 

Idag är pojkarna lediga och baby M är på dagis. W längtar efter en semla medan O säger att vi inte får äta i närheten av honom. Han åt en semla nån gång i januari och mådde så illa efter den att han nu är semelhatare.

Sen måste jag på nåt sätt försöka flytta tillbaka alla möbler. Orkade bara fixa vardagsrummet igår. Måste även ta in några påsar med smutstvätt från balkongen och sätta fart och tvätta, annars tror väl grannarna att det är ett berg soppåsar jag har där och börjar klaga. Är bara lite rädd att öppna påsarna, vill inte ha mer andningsproblem.