När hela livet förändras

För ca en vecka sen bliv min bror påkörd av en bil och fick föras till Akademiska sjukhuset i Uppsala med livshotande skador. Samma dag var jag även tvungen att åka till djursjukhuset i Strömsholm och avliva en älskad katt. Det har varit en tung vecka.
 
Min bror gör små framsteg varje dag nu, men han sover fortfarande. Än så länge vet läkarna inte hur det blir för honom. Vi får se när hjärnsvullnaden har gått ner och när han vaknar.
Hans läge just nu är stabilt men än kan de inte säga att det livshotande är över.
Imorgon är planen att de ska operera hans bäcken och ena benet.
 
Varje morgon vaknar jag med ont i hjärtat och på kvällarna sätter ångesten igång. De enda stunder jag alla fall kan må lite bra är efter att jag träffat honom. Han hålls nedsövd, har respirator och är full av sladdar och slangar. Men vi pratar lite med han ändå och hoppas på nåt sätt att han kan höra oss, sen brukar vi stryka han lite över handen och armen. Längtar efter att han ska vakna så vi kan krama om honom ordentligt.
Just nu är det så mycket ångest och oro men man lever för de små framstegen.
 
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen åka iväg till Akademiska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0