Dagdrömmar

I fredags var hela familjen och hälsade på min bror. Det var trevligt. Jag och mamma var först in hos honom innan min syster och pappa kom. Helt plötsligt börjar han vicka med tummen på höger handen (den förlamade sidan). Både jag och mamma tror att vi ser i synen. Han var inte medveten om att han rörde på tummen och kunde sedan inte göra om det. Vet inte om det betyder nåt att han rörde den men allt liv som dyker upp på höger sida blir vi överlyckliga av att se.

 

Efter att ha suttit inne i dagrummet ett tag tyckte jag att vi skulle gå en liten promenad med honom inne på sjukhuset så att han fick lämna avdelningen en stund. Mamma satte sig nere vid entren och väntade och pappa var tvungen att gå till bilen för att parkeringstiden var slut. Så jag och syster fick gå själva med honom. Vi bestämde oss för att gå till loket. På tillbakavägen så möter vi upp mamma. Min syster petar till våran bror och får en stöt så hon vrålar och hoppar iväg. Självklart börjar vi skratta och våran bror får faktiskt till ett leende. Hans ansiktsmuskler har ju inte direkt fungerat efter olyckan så det har inte gått att läsa några känslor i hans ansikte innan. Men nu börjar han le lite.

Jag och mamma frågar syster vad hon håller på med och då ska hon visa vilket innebär att hon petar på honom igen och får ännu en stöt, men den här gången när hon hoppar iväg så var det en vägg där. Jag skrattar så att jag nästan kissar på mig och helt plötsligt skrattar våran bror också, med hela ansiktet. Det var så underbart att se så vi kunde knappt sluta skratta när vi åkte upp med honom på avdelningen. Det var bara synd att pappa missade allt.

 

På lördagen åkte vi tillbaka till honom. Inne på hans rum frågar jag honom om han minns kvällen innan. (Hans minne kan vara jättedåligt ibland). Först såg han ut som ett frågetecken men sen började han le lite smått. Sen tittar han på vår syster och börjar skratta jättemycket. Det var kul, då fick även pappa se honom skratta. Vi hade alla fall sjukt kul. Min syster lyckas gå in i grejer och klanta sig i stort sett hela tiden så det går inte att låta bli att skratta. Tycker att hon ska bli sjukhusclown. Vi tog även en promenad i korridorena igen. Den här gången fick syster stötar när hon rörde både mig och bror och hon fick även stötar om vi petade på henne. Jag vet inte hur hon lyckas men det var bara hon som fick stötar så vi tyckte att det var jättekul att peta på henne. Tur att jag inte hade smink på mig igår. Vi stannade på sjukhuset ganska länge och tårarna bara sprutade större delen av tiden för att vi skrattade så mycket. Men det behövdes nog efter allt som hänt.