Kvällstankar om ensamhet

Tända ljus och kokoste, lite kvällsmys.
 
Idag har jag känt mig väldigt ensam, fast jag inte varit ensam. Barnen har sommarlov så ensam lär jag ju inte bli på hela sommaren. Även pappa har varit här idag. Fixat till kattnätet på balkongen eftersom min svarta katt hela tiden lyckas rymma. Så nu får det vara slutrymt, hoppas jag.
 
Fast jag inte varit själv har jag hela tiden den där känslan av ensamhet över mig.
Jag tror att jag saknar att höra till nånstans. För det mesta gillar jag att vara för mig själv men nu börjar jag fundera på om det inte blivit lite för mycket. Jag skulle behöva komma ut och träffa lite människor, leva lite. Känna att jag är en del av något.
Men hur ska jag göra det? Var börjar jag nånstans?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0