Dagdrömmar

Igår ringde läkaren som jag pratade med förra veckan. Nu har hon diskuterat med min läkare och de har kommit fram till att mitt blodtryck bör utredas ifall det ligger något bakom det höga trycket. Hon skulle skicka en remiss till medicinkliniken. Skönt att det äntligen händer något, hoppas bara inte att det tar lång tid.

Det kändes bra efter att jag pratat med henne men sen när jag skulle sova få jag lite ångest. Tänk om det är nåt allvarligt fel på mig? Fick världens hjärtklappning men det lugnade ner sig.

Något som jag kom på senare var att hon inte sa något om blodtrycksmedicin. Undrar om hon glömde det eller om jag ska vara utan. Blev ju så glad när hon pratade om att utreda att jag inte hade en tanke på medicin. Funderar på om det kanske skulle vara bra eftersom jag har mått dåligt på sista tiden.

Kan det vara det höga trycket som gör att hjärtat kanske inte orkar med träningen ordentligt längre? Vad säger ni sjuksköterskor? Det känns som kroppen stänger av om jag anstränger mig för mycket. Jag behöver inte ens bli anfådd. Jättekonstig känsla.

Kanske borde jag bara träna teknik och ta det lite lugnt med kondisen tills jag vet vad som är fel.

Idag är jag ensam hemma och njuter av tystnaden. Underbart.
Tyvärr har jag massor att städa men det gör inte så mycket.

Idag hoppas jag även att jag får svar på alla kalasinbjudningar. Men jag vet ju sen förut att det är många föräldrar som struntar i att svara, tyvärr. Men det är några tjejer och killar som har tackat ja än så länge. Funderar på om vi ska försöka oss på pinata bygget som inte kom så långt vid Os disco. Jag tror barnen skulle tycka det är kul. Det finns massor färdiga att köpa men jag har ingen lust att betala 2-300kr för något som ska slås sönder.
Men vi får se hur långt min tid räcker.

Jag har träningsvärk. Jag tränade bjj i lördags, söndags och igår. Alla tre passen innehöll mycket fys. Det kan behövas. Jag känner mig redan stark i kroppen. Bra muskelminne. Men jag är så otroligt tjock. Eftersom jag inte tränat bjj på hela februari har jag gått upp flera kg. Galet. Men det visade sig att jag hade kunnat få träna ändå och betalat sen. Fast nu vet jag det till nästa gång.

Fast till nästa termin tänker jag ha pengar. Jag har räknat med att första halvan av det här året kommer bli tuff men jag har stora förhoppningar om att det blir bättre sen. Tänk om jag har fel men det får jag inte ha. Man måste ha lite hopp för att inte gå under helt.

Jag önskar att något roligt kunde hända snart. Känner att jag behöver det.

Igår kom brevet från försäkringskassan. Vi ska få bostadsbidrag.

Nu är våra inkomster upp i 13,700kr och vi är två vuxna och tre barn som ska leva på det.
Visst är vi rika?

Eller inte

Vad jag har varit trött de senaste dagarna. Jag skulle nog haft en hel del att blogga om men har inte orkat.

Min adhd utredning verkar vara på villovägar och ingen vet något. Återkom om en vecka så kan vi svara på dina frågor säger dom. Tack för det.

W smugglade ut 240kr och köpte cola och godis som han bjöd sina vänner ute på. Glada föräldrar, eller inte. Sin stora godisburk hade han också smugglat ut, ätit och bjudit bort godisen och sen hade en av hans vänner kastat glasburken i backen. Visst är det kul med barn?

Baby M har upptäckt att hon har hål i näsan. Självklart måste det petas där då. Speciellt om hennes mamma säger åt henne att sluta. Det tycker hon är jättekul att reta mig med.

Men hon är ganska rolig också. I onsdags när hon skulle gå till dagis med sin pappa så höll han på att sega sig fast hon var påklädd och klar. Då gick hon fram till honom gjorde nåt ljud, pekade och sen vek ihop handen till en vinkning. Det såg ut som hon sa: Du där, kom. Hon pratar ju inte, så det blir mycket kroppsspråk och ljud.

Igår lämnade vi baby M till min syster. Det gick jättebra. Hon har så roligt med systers pojkväns döttrar. Men imorse ringde syster och sa att en av hennes katter kissat på påsen med kläder och blöjor som jag skickat med. Panik. Det var nästan ett halvt blöjpaket och jag äger 30kr. Men syster sa att de ska fixa nya. Tur det, men jag vet att de också har dåligt med pengar så det får mig att må dåligt. Varför drar jag till mig så mycket dåligt?

Nåt som är kul är att min syster varit på ul och i magen låg det en liten tjej som inte ville vara stilla.

Försäkringskassan har fattat beslut om bostadsbidrag, men jag måste vänta tills beslutet kommer med posten innan jag får veta. Värdelöst. Varför ens tala om att de fattat ett beslut om jag inte får veta på en gång?
Jag behöver pengar nu!!

Idag måste vi försöka få W att cykla. Han ramlade med cykeln igår och skrapade sönder sig. Fingrar, händer, mage och ansikte. Han säger att han aldrig mer ska cykla.

Nu ska jag koppla bort denna värld en stund och läsa lite innan min dotter kommer hem. Började med Angelologi igår. I den är tydligen änglar onda varelser. Blir lite förvirrad av det. En stoppade ner barn i en kanon och sprängde de i bitar medan föräldrarna tvingades se på. Varför skriver man ens såna hemska saker? Världens är väl tillräckligt hemsk ändå. Men det var bara en liten sidohistoria i boken, hoppas jag slipper läsa mer sånt nu.

Nu har jag varit på arbetsförmedlingen. Trodde ju att jag skulle bli idiotförklarad över mina funderingar men det blev tvärtom. Allt jag hade funderat på tog hon upp innan jag han säga något. Jag blev riktigt chockad.
Gubben som skrev in mig sa att jag skulle komma till någon som hade hand om vårdjobb, men hon jag träffade hade hand om rehabilitering. Det märktes att hon hade träffat människor med neurodiagnoser och socialfobi förut. Skönt att slippa dra hela min livshistoria för någon som kanske ändå inte förstår.
Men innan arbetsförmedlingen kan gå in och hjälpa mig så behöver jag intyg på att jag har socialfobi och sen ett ifall jag har add. Det första borde inte vara så svårt att ordna men det andra kan nog ta tid.

Hon tyckte jag var välutbildad och har kommit långt. Det tycker inte jag, men sen jämför ju jag mig med så kallade "normala" människor. Du kommer att komma långt med din enorma vilja sa hon.

Vi får se vad som händer men det kändes som att det helt plötsligt kommer öpnna många dörrar för mig.
Ska även fundera på om det är något annat yrken som jag kan tänka mig. Nåt industrijobb kanske?

Jag skulle nog kunna tänka mig att bli journalist men det skulle bara verka galet om jag föreslog det.
Det finns faktiskt en sån utbildning på mdh, fast i E-tuna som jag kollat lite på. Men jag saknar engelska b och hinner inte fixa det till hösten. Kanske nästa höst eftersom utbildningen bara startar på höstterminen.

Jag har två drömyrken som jag känner att jag brinner för men att komma dit är nästan hopplöst. Varför kan jag inte gillar normala saker? Jag vet, jag måste sluta se saker som hopplösa om jag ska komma någonstans.

Nu måste jag först och främst få in pengar till familjen innan vi går under. Bara för att tjäna pengar skulle jag nästan kunna ta vilket jobb som helt nu, men jag kan inte gå runt med ett ständigt adrenalinpåslag eller vad det heter. Jag behöver ett jobb där jag känner mig trygg.

Idag är jag nog ändå på ganska bra humör. Jag känner lite hopp nu.

Helgen har varit bra. Lite stressig bara. Det blev en hel del städning och bakning till Ws kalas.
Kalset blev bra. W är nöjd. Han fick kläder och pengar. Idag ska min syster och bror gå på stan med honom så ska han få nåt av dem också eftersom de får pengar idag. Baby M fick leka med baby J och baby L, fast hon är inte så intresserad av andra barn. Ge dom en snabb kram och försöka peta lite i deras ögon räcker tycker hon.

Idag fick jag två brev med posten. Det ena innhöll choklad som jag fick i alla hjärtans dag present från ett ställe. I det andra brevet står det att jag måste kolla en grej. Problem alltså. Det behöver inte vara så men tills jag inte vet är det ett problem som tar på mina krafter.

Nu har pojkarna sportlov, eller vårlov heter det tydligen nu förtiden. Önskar att jag kunde göra nåt med dem men har inte råd. De vill se mästerkatten på bio, den skulle jag också vilja se men den kommer väl ut på dvd lagom tills vi får pengar. Badhuset och busborgen skulle också vara trevligt men det kostar också mycket. Deras farfar ska ta med dem till vedbobacken så de får åka skidor. Får se hur det går. Blir nog skridskoåkning med deras farfar också.
Baby M har inget lov utan det blir dagis som vanligt för henne. Hon behöver det. Det blir tråkigt för henne att bara vara hemma och ruttna bort med mig annars.

Igår kväll testade jag mitt blodtryck hemma. !87/117. När jag testade sist var jag på gränsen till att nästan ha ett normalt tryck. Jag behöver behöver börja träna igen och sluta stressa. Hur får jag bort stress som sitter på insidan?

Imorgon ska jag träffa min arbetsförmedlare för första gången. Får se om det kommer öka eller minska min stress.

Igår förnedrade vi oss genom att gå till kommunen och tigga pengar. Men det verkar vara kört för oss. Vi har ju lånat av min sambos pappa då vi varit helt utan pengar och mat. Min sambo betalade tillbaka de pengarna på en gång men efter som han fick in det på kontot så tänker kommunen räkna det som inkomst.
Han var även iväg till Stockholm när hans bror behövde akut barnvakt till sin dotter. Hans bror satte då in pengar till bensin eftersom vi som ni vet är urfattiga. Men nej det är en inkomst enligt kommunen. Helt plötsligt har våra inkomster ökat med kanske 2000kr, pengar som inte igentligen funnits. Jag har hört andra som fått lämna intyg när de lånat pengar eller att man få ta emot 600kr. Men hon var helt besämd, de spelar ingen roll vilka intyg vi lämnar allt som går in på kontot är inkomster.
Vad räknas det då som, svartjobb eller? Tänk om jag tar ut 500kr av barnbidraget men sen ångrar mig och sätter tillbaka det. Då har helt plötsligt min månadsinkomst stigit med 500kr. Eller?
Hela hennes attityd till oss ändrades efter det samtalet. Kändes som hon tyckte att vi var idioter. Hon tyckte att vi skulle ha kommit dit direkt om vi var utan pengar. Men det tar ju dagar/veckor för dem att utreda. Det hinner man inte vänta om det är akut. Men det är oss det är fel på som inte är synska eller vet allt.
Förut skulle man låna osv innan man sökte bidrag, allt för att klara sig själv.
Men man får låna pengar, så länge det inte går in på kontot. Antar att vi får fortsätta leva under socialbidragsnormen. Anledningen till att vi väntat längre är eftersom de räknar tillbaka tre månder och min sambo hade lön förut. Så vi skulle inte ha fått några pengar ändå under dessa tre månader fast vi legat under normen. Allt blir fel hur vi än gör.

Efter det gick vi till arbetsförmedlingen eftersom min sambo försökt få tag i sin handläggare i ca tre veckor nu. Hon svarar inte på sina telefontider eller mejl. Han har även talat in på hennes telefonsvarare och ringt arbetsförmedlingen flera gånger och då har de sagt att de lämnat meddelande till henne.
Svaret han fick på arbetsförmedlingen var att hon säger att han har ringt och avbokat ett möte. Vi höll på att smälla av båda två då. Han har ju inte ens haft ett möte att avboka. Det var hon som sjukanmälde sig och skulle återkomma om en ny tid. Han har ju jagat henne nu för att få en ny tid. Hon eller arbetsförmedlingen måste ha blandat ihop honom med någon annan? Vilket är helt värdelöst eftersom hans möte handlade om lagerjobb och även jobbinfon jag var på sa de att de behövde lagerarbetare. Nu kanske han missar något på grund av deras strul. Sen kan man undra varför hon inte svarar honom. Jag har ju varit i samma rum när han ringt så jag vet att han talar sanning. Får vilka idioter som helst jobbar på arbetsförmedlingen?

Men myndigheter har väl alltid rätt och vi på samhällsbotten som lever på era skattepengar har väl alltid fel?
Känner mig hjälplös.
Hoppas vi får jobb snart så vi slipper allt det här. Sen alla som tror att det är värsta lyxen att leva på bidrag, verkar det som de?

Igår när min sambo inte var hemma så small hans dator och dog. Det luktade bränt i hela lägenheten. Sånt får inte hända nu. Var ska saker gå sönder när man inte har pengar?

Som om det inte räckte så dog bilen också när han var på väg hem. Som tur var hade han alla fall kommit in till stan. Han hade varit i Uppsala. Hans pappa fick komma och bosera hit bilen.

Värdelöst

Min bebbe var grinig större delen av dagen igår. Vi gick till konsum och självklart somnade hon i vagnen när vi kommer hem. Hon vaknar när jag lägger ner henne i sängen. Sen var hon jättepigg. Hon hade nog bara hunnit sova i fem minuter. Hon sov middag senare men var allafall grinig större delen av kvällen. Vi slog nog rekord i blöjbyte också. Tror hon hade ont i magen och munnen. Två läckande kissblöjor och en läckande bajsblöja lyckades vi också med. Klockan var nog närmar elva när hon somnade.

Inte tog hon någon direkt sovmorgon heller så nu är hon lite grinig till och från. Nyss försökte hon väcka sin pappa, då var hon glad. Hon tryckte upp sin blöjiga bakdel i ansiktet på honom och sen satte hon sig bredvid och skrattade högt åt honom. Men hon tyckte inte det räckte så hon satte sig på hans ansikte och hoppade lite. Nu fick allafall jag något att skratta åt.

Idag ska jag försöka städa och kanske möblera om i pojkarnas rum. Nästa helg ska W ha kalas. Ett för kompisar och ett för familj och våra vänner. Vi måste försöka få iväg inbjudningarna också. Vi har hyrt en lokal så han ska få ha disco men jag börjar fundera på om det inte är bättre att omboka. Det brukar vara så många som åker iväg på helgen eftersom lovet börjar veckan efter. Tänk om det där stora skrället i sängen kunde ta och vakna så vi kan diskutera hur vi ska göra. Känns som det är lite sista minuten med inbjudningarna också, jag fattar inte vad tiden tar vägen. Februari har ju nyss börjat, eller?

Efter att få ventilera lite med tårar och ilska känns det lite bättre.

Jag funderar på vad jag kan göra får att skrapa ihop till medlemsavgiften. Jag tror den ligger på 1100kr och då får jag träna till aug.

Jag har en gammal förlovningsring, trasigt örhänge och en trasig kedja. Det finns väl ställen som köper in trasigt guld? Det kanske går att få nånting för det.

Sätta upp en lapp på högskolan och försöka sälja kurslitteratur som jag inte använder. Jag har flera böcker i sociologi och pedagogik. En bok i träningsfysiologi. Om de fortfarande går att använda så kanske någon vill köpa?

Sälja de kläder som baby M vuxit ur. Funderar på barnshopen eller tradera, men jag är så dåligt på sånt.

Är det någon annan som har något förslag på hur jag ska skrapa ihop pengar?

Till Linnea: Jag läste på familjeliv förut att det var några som tyckte att bla arbetslösa, deprimerade mm skulle tvångssteriliseras. Att skriva så i bloggen var bara ett sätt att trycka ner mig själv för att jag kände mig ledsen och värdelös. De enda som borde tvångssterilieras är de som tycker att andra ska det.

Till Kamilla: Nej stödfamilj är inget för mig. Det är inte barnen som är problem utan det att jag inte har någon inkomst. Jag skulle så gärna vilja ge dem så mycket mer.

På tisdag ska jag på gruppmöte på arbetsförmedlingen. Jag antar att det bara är allmän info om jobbsökande. Min sambo ska också dit nästa vecka, nåt möte om lagerjobb. Det skulle ha varit i torsdags men hon som hade hand om det sjukanmälde sig i sista minuten. Så då måste han vänta en vecka till. När man är plågsamt fattig räknas varje dag. Inte så kul.

Igår skrev jag in mig på arbetsförmedlingen. Det gick sådär.
Är du med i a-kassan? Nej jag har aldrig jobbat tillräckligt länge för att gå med.
Vad gjorde du innan du var föräldraledig? Jag var arbetslös.
När arbetade du senast? Sommaren 2008 i kanske 2-3 veckor men jag har inga papper på det. Innan det var det ett sommarvik 2006.
Har du något funktionshinder? Jag påbörjade en adhd utredning när jag var gravid men jag hann inte gå klart den utan väntar på en ny tid nu.
Då kanske vi kan hjälpa dig att få jobb lättare sen om du får en diagnos. Det kanske även förklarar varför det sett ut som det gjort för dig.
Vad har du får utbildning. Jag är utbildad undersköterska.
Jag skriver lite här om du undrar vad jag gör. Du ska få en kopia som du kan läsa hemma sen.

På pappret som han skickar med mig hem har han skrivit att jag är utbildad sjuksköterska. Han bedömer även att jag har goda möjligheter till arbete och jag söker tydligen jobb som undersköterska i hela landet.
Det känns som att han bara skrivit ihop nåt skit utan att ta reda på mer fakta. Jag lät ju bli att fylla i att jag söker jobb som uska för att jag inte klarar av det arbetet. Jag behöver praktik, arbetsträning eller en ny utbildning. Nästa vecka ska jag få gå på ett gruppmöte. Sen ska jag få en handläggare som har hand om vårdjobben. Jag tänker ge det en chans och se om jag kan få hjälp då annars får de skicka mig vidare. Jag kan ju arbeta men jag måste ha ett jobb som inte bryter ner mig psykiskt.

Just nu är jag så fruktansvärt ledsen får jag insåg nu ikväll att jag inte kommer kunna träna. Jag lade ut pengar åt min sambo för hyran eftersom a-kassan tyckte att de kunde betala ut i början av feb istället för slutet av jan. Blir jag sen en dag med hyran så blir vi vräkta. Min sambo skulle därför betala min träningsavgift. Men vad han inte sa då är att han skulle betala lån till olika personer också. Min och Os träningsavgifter skulle betalas nu. Men det fattas 100kr. Men sen är frågan, vad ska vi äta resten av månaden? Så jag får nog välja bort bjj. Det krossar mitt hjärta. Mitt psyke behöver den träningen. Vad har jag nu att se fram emot i mitt värdelösa liv? Betalar vi Os träningsavgift kan vi alla fall köpa mat och blöjor för 1000kr.

Just nu hatar jag mig själv otroligt mycket för att jag inte har jobb och att mitt liv aldrig blir bättre. Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag än försöker. Jag kommer ingenstans. Den här månaden fyller W år. Hur ska jag kunna fixa present och kalas utan inkomst? Jag är världens sämsta mamma som inte kan ge mina barn ekonomisk trygghet. Kanske borde jag be soc komma och ta dom så de hamnar i fosterhem? Kanske borde jag tvångssteriliseras också så att det inte finns någon risk att jag skaffar flera barn.

Vad jag ville säga med mitt förra super långa inlägg var att jag verkligen försöker även om det inte märks. Jag är fortfarande rädd att jag ska fortsätta misslyckas med allt men jag kommer aldrig sluta försöka komma någonstans.

Jag kan ge upp för stunden och deppa ihop men så reser jag mig och försöker igen.

Idag var första inskolningsdagen för baby M. Jag tror hon blev förvånad över att se så många barn. Lite småblyg var hon men hon lekte en stund på golvet. Sen när vi skulle gå ville hon gå in igen så jag tror det här kommer gå bra. Det är två veckors inskolning men det kan även gå fortare. Sen är det dags för mig att skriva in mig på arbetsförmedlingen. Jag hoppas på att få hjälp med praktik, arbetsträning eller liknande men samtidigt behöver jag ett riktigt jobb snabbt så att jag få en inkomst.

Nu är jag jätte trött. Baby M hade party hela natten. Det är som hon kände på sig att nåt var på gång och vägrade sova. Så en timmes sömn blev det för mig i natt. Jag hade hoppats på en timme till efter att pojkarna gått till skolan men då skulle katterna leka dundrande elefanter. Jag får vila med M en stund snart, förhoppningsvis.

Ikväll ska jag försöka träna bjj. Både kropp och själ behöver det känner jag.

Imorse var vågen snäll och visade 3kg minus sen igår. Det gillar jag.

Nu ligger min sambo på soffan och pratar i sömnen. Alltid lika roligt.

Min dator har gått sönder. Min sambo har försökt laga den två gånger så nu är det bara att kasta den. Men han har sparat hårddisken så förhoppningsvis kan mina grejer räddas. Mycket bilder även om jag tror de flesta finns kvar på minneskorten. Men jag hade även massa papper att skriva ut. Så ifall jag inte får skriva ut mina papper sen så kommer jag bli helt förstörd. Ibland känns det verkligen som att jag har en förbannelse som vilar över mig.

Tvättmaskinen har börjat pausa sig själv, diskmaskinen lämnar diskmedelsspår? efter sig. Skrotbilen har svårt att klara regn, kyla och snö. Min föräldrapenning och sambons a-kassa krånglar. Helt plötsligt känns det deprimerande med jul.

Snart ska jag roa mig med att städa. Min bebbe sover och pojkarna spelar i sitt rum. Sambon är i Stockholm och ser när hans brors band spelar.

Jag har sjukt ont i mina ben idag, vet inte vad jag gjort. De har gjort ont i några dagar, speciellt på natten men idag  har de värkt hela dagen. Varken alvedon eller voltarensalva hjälper.

Idag gjorde vi ett nytt försök med IKEAs julbord. Vi var där igår men det var sjukt mycket folk och omöjligt att få ett bord. Idag gick det bättre. Kan inte säga att maten var särskillt god men inte direkt äcklig heller. Ganska smaklös och lite små slemmig. Vi tyckte inte att det var värt pengarna och då hade vi ändå familyrabatt. Men är man fattig får man nöja sig med ikeas snusk.

Men det var allafall trevlig att få åka iväg hela familjen och göra något.

Idag ringde nån från kommunen. Baby M har fått dagisplats så om en månad börjar hon på dagis. Nu fick vi nära också, skönt. Samtidigt ökar jobbångesten hos mig. Hur ska jag hittta ett jobb? Funderar på att söka städjobb. Jag skulle vilja ha en ny utbildning men det är kört eftersom jag inte får csn pengar. Jag kommer inte heller få några pengar när jag skriver in mig på arbetsförmedlingen så i februari är jag utan pengar.
Jag skulle vilja ha ett tråkigt kontorsjobb där jag kan sitta och sortera papper eller sitta vid en dator.

Idag när min sambo skulle åka till arbetsförmedlingen upptäcker han att någon stulit däcken på bilen så den står på marken. På gästparkeringen.

Bilen tillhör pappa och den har ingen stöldförsäkring. Den skulle ha skrotats men eftersom vi behöver en bil har pappa lagat den, den här veckan och den klarade besiktningen igår och nu händer det här.

Polisen tog en anmälan men var inte intresserade av att komma. De tyckte att eftersom de inte gripit någon med stulna däck så behöver de inte säkra några spår. Tänk om de griper nån sen då?

Eftersom bilen står på gästparkeringen så riskerade vi böter också. De var inte lätt att få tag på de som sköter sånt heller.

Jag blir så arg och ledsen, varför händer det här oss som är så superfattiga?

Nu fick pappa allafall låna däck av någon och sen hämtade han bultar och sånt på skroten så nu har våra pappor fått dit andra däck. Så det känns allafall som en liten lättnad.

Nu ska min sambo och pappa åka till biltema och köpa nåt som gör det svårare att ta däcken. Önskar att de kunde fixa en försäkring också men ingen av oss har råd med det.

Jag hoppas att däcken sprängs för tjuvarna så att de kör av vägen och in i ett träd.